Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IV. SPÅRNING
173
Mrs Smithsons spårare fann även björnar genom
att ge akt på tecken. Vid ett tillfälle iakttog han i
barken på ett träd en färsk rispa, som tydligen
åstadkommits av en björnklo, och vid ett annat tillfälle
fann han att ett enda svart hårstrå fastnat i barken
av ett träd, vilket visade honom att en björn hade
snuddat vid trädet.
Bland det allra viktigaste en scout har att lära
sig, vare sig han är krigare, jägare eller fredsscout,
är att icke låta något undgå hans uppmärksamhet.
Han måste iakttaga småsaker och tecken och tyda
deras mening. Men det fordras lång övning innan
en ömfoting uppnår vanan att verkligen se allting
och icke låta något undgå sig. Man kan lära sig
det lika bra i en stad som på landet.
Och på samma sätt bör man ge akt på varje
främmande ljud eller egendomlig lukt och tänka ut vad
det månde betyda. Lär man sig icke att iakttaga
tecken, så får man mycket litet av »det ena och det
andra» att lägga ihop, och då duger man ej till
scout. Det kommer med övning.
Kom ihåg att en scout alltid anser som en stor
skam om någon annan före honom upptäcker en sak,
vare sig denna befinner sig långt borta eller tätt vid
hans fötter.
Är man ute och går med en verkligt tränad scout,
så ser man att hans ögon äro i ständig rörelse,
spanande åt alla håll nära och långt bort, han ger akt
på allt som passerar, och detta av vana och icke
emedan han vill visa hur mycket han kan.
Häromdagen gick jag tillsammans med en sådan i
Hyde Park i London. Plötsligt anmärkte han: »Den
där hästen haltar lite.» Där fanns ingen häst i när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
