Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IV. SPÅRNING 185
mötande likaväl på landet som i stad — hur de äro
klädda, vad deras utseende liknar, deras sätt att gå,
samt undersöka deras fotspår och teckna skisser av
dem i anteckningsboken, så att man kan igenkänna
fotspåren om man skulle råka på dem annorstädes
(såsom vallgossen gjorde i berättelsen i början av
denna bok). Ge akt på alla spår — d. v. s. fotspår
av människor, djur, fåglar, hjul etc., ty därav kan
man läsa sig till de mest betydelsefulla
underrättelser, såsom kapten D’Artagnan gjorde i berättelsen
om den mystiska duellen i min »Yarns for Boy
scouts».
Denna spårtydning är av sådan betydelse att jag
skall giva er en lektion.
Bruket av ögonen.
Låt ingenting anses obetydligt för
uppmärksamheten: en knapp, en tändsticka, cigarraska, en fjäder
eller ett blad kan vara av den största vikt.
En scout måste inte endast se framåt, utan åt
sidorna och bakom sig, han skall »ha ögon i nacken»,
som man säger.
Ofta kan man, då man plötsligt ser bakom sig, få
se en fientlig spejare eller en tjuv uppträda på ett
sätt som han icke skulle gjort om han tänkt sig att
man skulle se sig om.
Det finns en spännande berättelse av Fenimore
Cooper benämnd »The Pathfinder», i vilken ett
rödskinns tillvägagångssätt är mycket väl beskrivet;
han hade »ögon i nacken», och då han passerade
några buskar, fick han syn på några vissna löv
bland de friska, vilket kom honom att misstänka att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
