Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IV. SPÅRNING 185
185
göra ett lyckosamt anfall marscherade truppen om
natten, och spejarna hittade vägen i mörkret genom
att med händerna känna fiendens spår, och de höllo
en ganska god fart under flera mil, berörande
spåret endast med fingrarna, men plötsligt stannade de
och anmälde att spåret som de följt, korsades av ett
nytt spår, och då den kommenderande officeren kom
fram, fann han indianerna fortfarande hålla spåret
med händerna, så att intet misstag skulle begås.
Man skaffade ett ljus, och det uppdagades att det
nya spåret var av en björn, som gått tvärs över
fiendens! Därpå fortsattes marschen utan vidare
uppehåll, och fienden överraskades och fångades i
daggryningen.
Spejaren Burenham i Sydafrika, som var med
Wilsons trupp då denne massakrerades vid
Shanga-nifloden i Matabeleland, skickades bort med ett
meddelande kort före truppen blev kringränd. Han
färdades om natten för att undgå fiendens
uppmärksamhet. Han hittade vägen genom att känna de
spår, som kolonnen lämnat i gyttjan då den
marscherade dit på morgonen.
Själv ledde jag en kolonn nattetid över en mycket
krånglig del av Matopi-bergen i Rhodesia för att
anfalla fiendens huvudstyrka, vilken jag dagen förut
utspanat. Jag hittade vägen genom att känna mina
egna spår, ibland med händerna och ibland med
fotsulorna, som blivit mycket tunna, och jag hade aldrig
någon svårighet att hitta rätt.
Spårning eller att följa ett spår benämnes olika i
olika land. Sålunda säger man i Sydafrika endast
»spooring», d. v. s. att följa »the spoor», i Indien kal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
