Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iSo 152
SCOUTING FOR BOYS
las det att följa »the pugs», eller »pugging», i
Amerika kallas det »traidlng».
Det är ett av de bästa sätten varigenom scouter
skaffa sig undervisning och jägarne skaffa sig
villebråd, men för att bliva en god spårare, måste man
börja i ungdomen och öva sig ständigt när man är
ute och går, vare sig i stad eller på landet.
Om man i början ideligen påminner sig själv att
göra det, så finner man snart att det blivit en vana,
och det är en mycket nyttig vana, som gör den
tråkigaste promenad intressant.
Då jägare äro ute i terrängen för att leta efter
vilt, söka de först efter spår, gamla eller nya, för att
komma underfund med om det över huvud taget
finns något vilt. Därefter studera de de nyare
märkena för att få reda på var djuren gömma sig. När
de funnit ett färskt spår, följa de detta tills de
påträffa djuret och döda det, och efteråt måste de ofta
återvända i sina egna spår för att hitta fram till
lägret. Krigare förfara i mycket på samma sätt
gent emot fienden.
Främst av allt måste man förstå att urskilja den
ene mannens fotavtryck från den andres genom dess
storlek, form, stift m. m., och på samma sätt med
spåren av hästar och andra djur.
Av en mans spår, d. v. s. av fotens storlek och
stegets längd kan man i viss mån sluta sig till hur lång
han är.
Då man avtecknar ett spår bör man rita upp ett
mycket markerat avtryck, omsorgsfullt mäta dess
längd, längden av klacken, bredaste stället på sulan,
hålfotens bredd, klackens bredd, antalet rader av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
