Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IV. SPÅRNING
185
Då skeppet kom ut i sjön, observerade han att alla
de infödda hade gått förut och lågo framstupa på
däcket med huvudena över relingen och stirrade
intensivt ner i vattnet framför fartyget. De voro så
intresserade av vattnet, att mr Deakin på lång stund
ej kunde få svar på sin fråga vad de tittade efter,
men till sist svarade en av dem: »Vi kunna inte
förstå hur fartyget kan hitta vägen över sjön, man kan
ju ej se spåret som det följer: våra ögon äro rätt så
skarpa på land, och ofta då vi visa vita män vägen,
säga de att de inte kunna se spår, som för oss äro
klara som dagen — deras ögon äro annorlunda än
våra —, men här på sjön se tydligen de engelska
sjömännen spår framför sig, annars skulle de ju icke
kunna veta vilken väg de styra. Vi däremot, som
se så bra på land, kunna icke se ett spår eller märke
på vattnet.»
Då den erfarne spejaren går på ett mycket färskt
spår av människor eller djur, undviker han i
allmänhet att följa det tätt utefter, emedan det jagade
djuret ofta nog vänder sig om för att se om det är
förföljt. Spåraren går därför i en båge och kommer
tillbaka till en punkt där han väntar finna spåret
igen. Finner han spåret, gör han ytterligare en
cirkel framåt tills han icke finner något spår; då vet
han att han är framför sitt villebråd, och så kretsar
han närmare och närmare till dess han träffar på
det. (Se teckningen sid. 201.)
Hinder vid spårning.
Några spårare från Scinde spårade en stulen
kamel från Karachi till Schwan, 150 eng. mil över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
