- Project Runeberg -  Scouting for Boys /
202

(1917) [MARC] Author: Robert Baden-Powell Translator: Ebbe Lieberath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iSo 152

SCOUTING FOR BOYS

det med sina egna — ju flera kockar, dess sämre
blir soppan härvidlag.

Då man skall gå upp en ring, rådfrågar man
sunda förnuftet, vilken riktning fienden sannolikt tagit,
och försöker där. Jag erinrar mig ett exempel på
spårning av en vildsvinsgalt, som förtydligar vad
jag menar. Oalten hade sprungit över några
gyttjiga, översvämmade fält, och spåret var lätt nog att
följa till dess han vänt av över en mycket hård och
stenig mark, varest inom kort intet spår av honom
stod att finna. En ring måste således gås upp. Det
sista fotavtrycket utmärktes, spåraren gick runt i en
vid båge och undersökte marken ytterst omsorgsfullt,
men intet stod att upptäcka. Då tog spåraren en
överblick av terrängen och föreställde sig vara i
galtens ställe och sade: »I vilken riktning skulle jag nu
ha gått?» På något avstånd framför honom, åt det
håll dit spåret ledde, stod en lång häck av taggig
kaktus. Däri fanns två öppningar; spåraren gick
till den ena av dessa, vilken syntes vara den väg
galten sannolikt tagit. Här var marken även mycket
hård, och intet fotavtryck var synligt, men på ett
kaktusblad i öppningen fanns en klump av våt gyttja,
och detta gav den önskade ledningen. På den hårda
marken fanns ingen gyttja, men galten hade tydligen
haft med sig på fötterna från de översvämmade
fälten han sprungit över. Detta enda lilla tecken satte
spåraren i stånd att arbeta vidare från det ena till
det andra, tills han händelsevis återfann spåret i
gynnsam mark och kunde följa galten till hans
viloställe.

I Sudan gav jag akt på en spårare, som följde
spår där de tidtals voro fullständigt osynliga för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:15:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scouting/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free