Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. IV. Spårning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. IV. SPÅRNING
185
kom hem, föll ni i elden och brände ert knä — är det
inte så?»
»Jo», svarade mannen.
Jag såg en gång i tidningarna ett fall, då en
domare begagnade sig av sin färdighet i att »iakttaga
små tecken» och »lägga det ena till det andra», då
han förhörde en man, som ej betalat sina skulder.
Mannen lät påskina, att han var utan arbete och
inte kunde få någon anställning.
»Vad skulle ni då med pennan att göra, som ni
bar bakom örat», sade domaren, »om ni inte har
arbete?»
Mannen måste tillstå, att han hjälpte sin hustru i
hennes affär, vilken visade sig vara en mycket
inbringande sådan, varpå domaren dömde honom att
betala skulderna.
Dr Reiss vid polisavdelningen vid universitetet i
Lausanne berättar hur polisen tyder spår:
I ett hus hade begåtts inbrottsstöld och tjuvens
fotspår anträffades i trädgården. De som ledde till
huset voro inte så djupa som de, vilka ledde
därifrån, och voro ej heller så nära varandra. Därav
slöt polisen att han burit med sig en tung börda,
som tvingat honom ta korta steg och tyngt ned
honom, så att fötterna sjunkit djupt ned i marken.
Sanna scouthistorier.
Kapten Stigand ger i »Scouting and
Reconnais-sance in Savage Countries» följande exempel på hur
spejare i små tecken kunna läsa betydelsefulla
underrättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
