Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VII. Ridderlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kap. vii. ridd^frlighet 269
Men till sist kände hon, att hon inte orkade längre,
utan uppgav vidare försök. Då hände det
egendomliga, att hon arbetat så att grädden blivit smör, och
bäst det var satt hon på en smörklump utom all
fara! Tycks därför något vara allt för galet, så
sjung bara en stump, och det reder sig.
Friskt mod och gott humör.
Gör man sitt arbete med glatt mod blir detta
mycket trevligare och gör det även trevligt för andra,
vilket ju är ens plikt som scout. En författare
skriver: »De som bringa sol in i andras tillvaro kunna
aldrig hålla glädjen borta från sig själva.» Har
man för vana att taga allting glatt, råkar man
mycket sällan ut för några ledsamheter, ty om
svårigheter, sorger eller faror synas mycket stora, så
tvingar man sig till att skratta åt dem, om man är
förståndig, men det är nog rätt svårt i början.
Emellertid just i det ögonblick man skrattar, tycks det
mesta av motigheten ge sig i väg och resten reder
man sig lätt med. Gott humör kan varje pojke
skaffa sig, som vill ha det, och det hjälper honom
i alla tävlingar under solen och i synnerhet i farans
stund.
Fula ord och svordomar äro liksom rökning
mycket vanliga bland pojkar som vilja verka karlar.
Vanligen är en man som svär en sådan som lätt ger
sig och tappar huvudet vid en kinkig situation,
varför han inte är att lita på. Kapten John Smith, som
varken svor eller rökte, hade sitt eget sätt att
behandla svärjare. Han berättar i sin dagbok, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
