Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. X. Anmärkningar för instruktörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kap. x. anm. for instruktörerna 3ii
bete, föreställningar, basarer o. d. En penny i
veckan i förskott är i regeln tillräckligt som
medlemsavgift.
Lekar och spel.
Pojkar äro fulla av romantik och älska att »låtsas»
mera än de vilja tillstå. Allt vad man har att göra
är att sätta sig in i det och ge fantasien fria tyglar
för att möta deras önskningar. Men man bör ta
saken allvarligt, ty i samma ögonblick man skrattar åt
en situation, tycka pojkarna det bara är skoj, och bry
sig inte om det.
Då man t. ex. lär en patrull dess djurläte, står
man på gränsen till det löjliga, men håller man sig
allvarlig, tar det pojkarna, och lätet blir då det som
håller dem ihop.
För att komma på rätt fot med pojkarna, måste
man se saker och ting med deras ögon. För en själv
måste fiskarhamnen, liksom den är för dem, vara
Biscayaviken med sjörövare och handelsfartyg,
stadens torg prärien med buffelhjordar och rödskinn,
och den trånga kojan en bergsklyfta, där banditer
och björnar hålla till. En gång på den vägen ser
man hur innerligen ledsam och dum den drill är,
som en fantasilös scoutmaster begagnar sig av. Tänk
ut vad du vill lära pojkarna, och hitta på lekar för
att få fram det. Bacon sade att lek var den bästa
vägen för att uppfostra barn, och man kan lugnt
tro honom.
Ledarna komma säkerligen att finna det mycket
nyttigt att låta scouterna framställa scener ur
historien eller från sådana händelser, som de önska poj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
