Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Qpag tog den första bok jag fann,
blott för att döda tiden,
det var en skrift af onämnd man
om sista Finska striden,
den låg der häftad, som på nåd,
bland husets bundna bokförråd.
Jag tog den på mitt rum och satt
och bläddrade i bladen,
jag vet ej, hur jag så fick fatt
på Savolaks brigaden.
Jag läste en rad, läste två,
mitt hjerta började att slå.
mitt öga flög från blad till blad,
jag velat kyssa hvarje rad.»
(»Fänrik Ståls sägner»; af J. L. Runeberg.’)
Savolaks-brigaden stod vid sista finska krigets
början under befäl af öfversten, grefve Johan Adam
Crohstedt, hvilken »utmärkte sig genom samlandet af
dé Savolakska trupperna och en, oaktadt högste
be-fälhafvarens förbud att strida, ärofull reträtt med denna
de östliga gränsorternas härafdelning mot den
gemensamma föreningspunkten i norra Österbotten; vidare
genom segern vid Revolaks, och, såsom förenad med
stora armén, genom avantgardets anfall i skogen vid
Lappo samt likaså vid Alavo, der han svårt sårades».
Han hade varit chef för Savolaks infanteri, befordrades,
efter slaget vid Lappo, till general-major; blef slutligen
general-löjtnant; t. f. landshöfding i Östergötland (1810),
serafimerriddare (1827); afled den 21 Februari 1836 i
Stockholm.
Denna, den fjerde brigaden, bestod vid krigets
början af Savolaks lätta infanteri-reg:te, indelt: 954
man, samt 500 man vargering; Savolaks
fotjägare-reg:te, värfvadt: 1,200 man; Ivarelska dragonei, in-
delta, 2 sqvadroner: 250 man och vargeringsmanskap
100 man; Karelska jägarekorpsen, värfvad: 600 man;
étt artillerikompani, värfvadt: 150 man samt ett
kompani »Arméns Flottas Volontärer», värfvadt: 80 man.
Savolaks-brigaden.
I slutet af Mars månad 1808 sammanstötte hela
Svensk-Finska hären i Limingo socken, emellan
Siika-jolci och Uleåborgs stad. Emellertid bildades i April
månad en ny brigad, kallad den femte, till hvars chef
öfversten för Savolaks jägare-reg:te Johan August
Sandels förordnades. Denna, femte, brigad utgjordes
af följande trupper:
Vesterbottens reg: tes norra ba-
taljon 511 man, Major Schildt, bat.-chef.
Österbottens d:o d:o ... 393 » Major Roos.
Savolaks jägare-reg:tes
lif-ba-taljon 253 n Major Groten felt.
Kaj ana bataljon........ 335 » Öfv.-Löjtn. A. Fahlander.
Vasa nya regemente 657 » Öfv.-Löjtn. Conradi.
Uleåborgs bataljon 274 » Major Bo sin.
Finlands Båtsmans-bataljon ... 357 » Kapt. Brummer.
Arméns Flottas volontärer 72 » Kapt. Rechenbach.
1 sqvadron Karelska dragoner 88 » Kapt. Fuchs.
4 st. 6-pund. ocli 4 st. 3-pund. kanoner, med servis 57 » Kapt. Uggla.
Summa 2,997 man.
Ett ibland de första namn, som bestråla 1808 års
ärofulla krigsminnen, är Revolaks, der Adlercreutz den
27 April tidigt på morgonen attackerade Kulneffs
öfverlägsna styrka och höll ut med sina Björneborgare
och Tavastehusare i flera timmar, till dess att grefve
Cronstedt med 4:de brigaden ankom och väsentligen
bidrog till stridens lyckliga utgång. Fienden blef
slagen, tross och artilleri blefvo tagna samt general
Bulatoff med flera hundra man gjorda till krigsfångar.
Det var under denna dags strid kring Revolaks’
prest-gård, som pastor Abr. Mellin med familj sväfvade i
lifsfara och nödgades i en bakugn gömma sina äldsta
barn, bland hvilka en af sönerna var. den sedan
såsom framstående novellförfattare bekante G. H. Mellin.
Det minnesvärda slaget vid Siikajoki, nio dagar
före striden vid Revolaks, omnämna vi på ett annat
ställe. Här vilja vi blott erinra om några af de
strider, hvilka under detta krig utkämpades af
Savolaks-brigaden. Så stråla på dennas ärofulla fanor och på
historiens minnesblad: Läppävirta d. 11, Toivola och
Jynkkä d. 15 Mars; Pulkkila d. 2 Maj 1808; Kuopio
d. 12 Maj; Kivisalmi d. 7 Juni; Kartula by, Toivola,
Jorois, Kutumäki, Henriksnäs och Kuopio, likaledes
i Juni månad; i Juli: Toivola och Maaninga d. 23; i
Augusti: Heikka d. 9, samt Kallavesi och Toivola; i
September; /Toivola, Waajasalmi; i Oktober: Wirta bro
d. 27; November: Idensalmi, Wirta bro d. 9 o. s. v.;
samt år 1809: H’ö?rnefors d. 5 och Umeå d. 21 Juli
o. s. v. ’ ’ ’
Hvarje fosterlandsväns hjerta klappar ovilkorligen
af stolthet, vemod och tacksamhet vid erinringen om
det dödsförakt och det snart sagdt öfvermenskliga
mod, den uthållighet och de försakelser, som i det
finska kriget ådagalagts af alla dessa hjeltar inom den
finska hären och särskildt inom Savolaks-brigaden.
Minnestecknaren finner det, snart sagdt, smått, att
notera årtal och fullmakts-data, der man kunde skrifva
hela kapitel om allt hvad dessa fosterlandsförsvarare
uträttat på fältet, i drabbningar, under marscher
och-ströftåg, i köld och hetta, snö och storm, och hvilket
allt blifvit så sant och så skönt skildradt af
Runeberg i »Fänrik Ståls sägner». Eller kan något sägas
mera varmt och mera karakteriserande om då
varande brigadchefen, general-adjutanten, öfversten och
riddaren af Svärdsordens stora kors Johan August
Sandels, än den poetiska teckning om denne fältherre
och den mest glänsande af hans segrar, striden vid
Idensalmi eller Wirta bro (d. 27 Okt.), sotn nyssnämnde
store skald skänkt oss i sitt mästerliga skaldestycke
»Sandels», och hvilket- afslutas med följande ord:
»Sex hundrade krigare stormade ner ’
mot den trotsande fiendens hop,
och den vräktes tillbaka, pluton för pluton,
tills den föll nedtrampad vid bron.
Sandels, han kom till sin här i galopp,
der vid stranden den segrande stod.
Då hans hvita Bijou bland lederna lopp,
i sin snöglans purprad med blod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
