Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i det norska kriget. Han afled i Stockholm d.
30 Okt. 1818.
Vingård yttrar, att v. Döbeln och v. Vegcsack
ansågos såsom den tidens militära snillen.
Bland dem, som under kriget 1808 och 180g
tje-nade. vid Karelska dragonerna, — alla med
utmärkelse — må, utom chefen, nämnas:
Major Axel Carl Martinau, särskildt lofordad efter
affärerna vid Leppävirta och Revolaks.
Anders Nordgren, som sedan förra kriget bar
silf-vermedalj, blef officer i Sept. 1789 och utmärkte sig
d. 30 Juni 1808 vid Toivola, der han hade ett
infanteribefäl.
Löjtnant Abrah. Axel Rutens köld fick
guldmedaljen vid Alavo d. 17 Aug.; avancerade under kriget
till kapten och transporterades efter dess slut till
Vestgöta reg:te, der han blef major 1814 och erhöll
på begäran afsked 1820. Dog på säteriet Olstorp
i Vestergötland 1835.
Löjtnant Severin Emanuel Schlyter delade med
Karelska dragonerna äran af bataljerna vid Revolaks,
Kuopio, Lappo, Alavo och Salmis samt slutligen vid
Virta bro. Erhöll under kriget guldmedaljen och
transporterades efter dess slut till Jemtlands
hästjägare, hvarifrån han dock snart begärde afsked och
återvände till Finland.
Nylands drag-on-korps.
Vid krigets utbrott 1808 uppbars chefslönen af
generalen m. m. M. Klingspor.
Dess secund-chef var då: öfverste G. F. Wright.
Vid denna korps tjenade ock:
Förutnämnde löjtnant Carl Gust. Rainsay, som
stupade vid Lappo d. 14 Juli 1808, der han
tjenstgjorde såsom adjutant hos Döbeln. Bland de på
stället stupade —• säger Montgomery ■— voro tvänne för
sitt mod, sin duglighet och sina fosterländska
tänkesätt utmärkte och allmänt saknade: brigad-adjutanten
friherre Rainsay och löjtnanten Magnus Blum, hvilkas
graf fuktades af alla tappres tårar, den ärorikaste
prydnad hjeltar kunna få och gifva.
Löjtnant Diedrik Reinhold Brunozv, hvilken, då
han vid Tammerfors d. 11 Mars 1808 afsändes såsom
parlamentär till den ryske generalen och denne under
samtalet i sin matsal, dit Brunow blifvit inbjuden,
förbehöll sig Brunows vänskap, svarade: »jag skall
alltid anse för en heder att vara innesluten i herr
generalens vänskap, så länge vi är o under tak*.
Löjtnant Fredrik Joh. Ulrik af Forscllcs stridde i
spetsen för sina dragoner tappert under kriget 1808
och sårades vid Pyhäjoki d. 16 April samt var —
enligt Collin — den, som sökte att understödja
generaladjutanten för arméen, grefve Gust. Löwenhjelm,
vid dennes oförsigtiga inhuggning på kosackerna.
Sedan blessyren blifvit läkt, deltog löjtn. af Forscllcs
ytterligare i härens blodiga bragder; erhöll derunder
tapperhetsmedaljen och befordrades till ryttmästare.
Blef vid afskedstagandet major, och afled på sin
egendom Mojsjö i Elimä socken den 3 Febr. 1857, i sitt
74:de lefnadsår.
Joh. Wensel Rotkirch deltog såsom major vid
denna dragon-korps manlig’t i striden, men sårades
redan d. 16 April 1808 vid Pyhäjoki. Blef derefter
öfverstelöjtnant i arméen; afled 1814.
Major Joh. Fredrik Thede, »en tapper krigare
samt ovanligt ädel, rättsinnad och finkänslig man.»;
förde under 1808 års krig befälet öfver den styrka
af Nylands dragoner, som tillhörde andra brigaden.
Utmärkte sig, bland andra tillfällen, dagen efter
slaget vid Lappfjärd eller den 30 Augusti, då han vid
Ömossa, i spetsen för sina dragoner, fördref de
ryssar, som der voro sysselsatte med brons upprifvande.
Han var ock ovanligt skicklig skytt. Lian
transporterades efter krigets slut till sqvadrons-chef vid Skånska
husarerna och befordrades till öfverstelöjtnant i arméen.
Tysk till börden, slutade han sina dagar i sitt
hemland, der han, 1818 utnämnd till preussisk
öfverstelöjtnant, afled 1836.
Finska Artilleriet.
Bland de många tappre och framstående
officerare, som under kriget 1808 och 1809 tjenade vid
detta vigtiga, ärofulla vapen, hvilket der så ofta
uppträdde med kraft och framgång, om ock med ett ringa
antal kanoner, må nämnas:
Jean Toussain Charpentier, furir vid finska
artilleriet 1798 och underlöjtnant derstädes 1802. Efter sitt
deltagande uti ifrågavarande krig, der han föryärfvade
sig guldmedaljen för tapperhet i fält, erhöll han
transport såsom löjtnant till Wendes artill.-reg:te, blef
slutligen öfverstelöjtnant vid Svea artill. och erhöll, på
begäran, 1850 afsked ur krigstjensten.
Kapten Samuel Elfving, hvilken under Sandels’
häftiga strid vid Wärta bro d. 27 Okt. 1808 riktade
kallblodigt och skickligt sina kanoner, för hvilka
han skyndsamt uppfört försvarsverken; utmärkte sig
ock vid Umeå i Mars 1809 och var i Juni månad s. å.
befälhafvare för ett sexpundigt batteri vid
generalmajor Sandels’ fördelning. Blef efter kriget
befordrad till major samt tygmästare vid Wendes artill. och
afled, såsom öfverste i arméen, i Christianstad d. 21
Maj 1837, i en ålder af 77 år.
Löjtnant Gcstrin utmärkte sig vid Siikajoki d. 18
April, då han genom sin väl riktade eld tvingade
fiendens haubits och två kanoner till tystnad, men ock
fick nästan hela sin kanonservis undanskjuten. Sjelf
blef han sedan dödad af en kanonkula under den
ytterst häftiga striden vid Lappo d. 14 Juli s. å. »Han
hade fyra timmar förut sjungit af glädje, då han
befalldes att rycka fram med sina kanoner.»
Joh. Henr. Hesse lins hade deltagit i slaget vid
Svensksund, tjenat upp sig från underofficersgraden
och bar vid det sista finska krigets slut icke mindre
än fyra på slagfältet förvärfvade dekorationer,
nemli-gen guld- och silfvermedaljerna för tapperhet i fält,
svensksunds-medaljen och svärdsorden. Han
tjenstgjorde under 1808 års krig såsom underlöjtnant i
finska artilleriet vid andra brigaden, hvilkens chef, von
Döbeln, på skämt plägade kalla honom »ekorren»,
förmodligen i anledning af hans viga och raska rörelser.
Till värdiga batterikamrater hade han kapten Uggla
och förutnämnde löjtnant Gestrin.
Redan vid Siikajoki d. 18 April bidrog Hesselius
till stridens lyckliga utgång, och från en backe vid
Lappo d. 14 Juli 1808 spred han en synbar förödelse
inom motstående ryska batteri och i fiendens leder.
Han belönades med guldmedaljen och deltog sedan
så kraftigt i striden vid Oravais, att han derefter fick
Svärds-orden. Han befordrades 1813 till kapten vid
Norra skånska infant.-reg:tet och afled 1817.
Kapten Gust. Kurtén omtalas såsom en tapper
och skicklig artilleri-officer, hvilken berömmes
synnerligen för det sätt hvarpå han vid Lappo d. 14 Juli
skötte de vid Revolaks eröfrade metallhaubitser, hvilka
han nu med sådan säkerhet riktade mot det
fiendt-liga rytteriet, att detta måste draga sig undan bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
