Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leohtala by. I slaget vid Alavo d. 17 Aug.
begagnade han sina pjeser med samma skicklighet och
framgång.
Underlöjtnant D.y Lind, född på 1780-talet,
började sin militära bana vid Savolaks jägare, men
öfver-gick sedan till artilleriet och utmärkte sig, äfven han,
mycket vid Lappo och Alavo, efter hvilken senare strid
Adlercreutz särskildt omnämner, att underlöjtn. Lind
»framträngde med sina sexpundiga kanoner nästan på
gevärs skotthåll och gjorde god verkan med sina väl
riktade skott». Han erhöll under kriget
tapperhets-medaljen i guld samt befordran till löjtnant och
transporterades efter dess slut till Vestgöta reg:te, der han
avancerade till kapten.
Den redan förut omnämnde underlöjtnanten
Wilhelm Johan Ludvig von Schiverin, så vackert besjungen
af både Runeberg och E. G. Geijcr och som vid sexton
års ålder fann. hjeltedöden i slaget vid Oravais,
tje-nade visserligen vid Svea artilleri-reg:te, men har dock
genom det sätt hvarpå han skötte sina kanoner och
sitt manskap då det gälde att försvara Finland,
för-värfvat sig rätt till en plats i det finska artilleriets
pantheon.
Att Wilhelm von Schiverin hörde till v. Vegesacks
armékorps och med sina 2 kanoner åtföljde
öfverste-löjtnant Drufvas detachement, är redan omnämndt.
Också slutar Runeberg sin sång: »Wilhelm von
Schwe-rin» med dessa ord, egnade åt den i blomman af sin
ålder fallne hjeltens minne med följande ord:
»Han hade sitt sextonde år ej nått,
ja, ung han dog;
dock sörjde en blödande här hans lott,
sjelf pröfvad nog;
dock stod kring hans läger i tyst förbund
af krigets ädlaste kämpar en rund,
o£h hvad för de tappre han varit,
det syntes i denna’ stund.
Ej veklig klagan, blott saknad tung,
blott sorg var spord.
Till hjeltens ära, som dog så ung,
ej föllo ord;
men Vegesack prisade lifvets vår,
och Adlercreutz smekte den bleknades bår,
och ur Drufva såg man pressas
rart vin, — en stor, klar tår.»
Bland de officerare och underofficerare hvilka,
tjenande vid finska artilleriet, utmärkte sig i slaget
vid Wirta bro d. 27 Okt. 1808, nämner Montgomery:
underlöjtnanterna Kalmberg och Taube samt kaptenen
Elf ving och styckjunkaren Hambom. Elfving är ofvan
redan här omnämnd. Om Taube, hvilkens förnamn
vi ej kunna med bestämdhet uppgifva, omtalas ock af
Ranchen såsom vid Wirta bro med mycken utmärkelse
tjenstgörande vid artilleribatteriet på venstra flygeln,
hvarifrån ock Wasa reg:te gjorde sitt utfall. — Adam
Erik Kalmberg, född i Tavastehus d. 23 Juni 1790,
hade redan såsom sergeant vid finska artilleriet
utmärkt sig vid försvaret af Stralsunds fästning i
Pommern 1807 och blef d. 4 Maj 1808 befordrad till
underlöjtnant vid nämnda artilleri. Föreslagen under
sistnämnda års krig till erhållande af guldmedaljen,
blef han emellertid, emot konventionen emellan de
stridande arméernas befälhafvare, bortförd från
sjukhuset i Uleåborg 1809, i rysk fångenskap; återkom
derifrån år 1810, då han, vid det då i Gefle
stationerade finska artilleriets upplösning, transporterades till
Svea artilleri-reg:te. Der avancerade han till kapten,
blef riddare af Svärdsorden samt major i armén och
erhöll, på begäran, år 1845 afsked, men förblef bosatt
i Stockholm, der han, aktad och afhållen, fortlefde
sina återstående dagar. — Om samme Adam Erik
Kalmberg finnes i Sv. Adelns ättartaflor antecknadt,
att han under den blodiga bataljen vid Idensalmi
(Wirta bro) riktade den kanon, af hvars skott ryske
generalen furst Dolgorucki dödades.
Till Svea artilleri-reg:te transporterades ock, efter
sista finska krigets slut, en annan finsk artilleri-officer,
löjtnanten Anders Joh. Tidholm, hvilken, äfven han,
utmärkte sig under nämnda krig och med beröm
särskildt omnämnes af Adlercreutz efter slaget vid Salmis.
Han slutade 1815 sin militära bana såsom kapten vid
förstnämnda artilleri-reg:te; afled 1830 i Sånga
prest-gård på Svartsjölandet.
Löjtnant Carl Gust. Svebilius utmärkte sig
isynnerhet vid Peljärvi d. 9 Aug. 1808, och förde för
öf-rigt sina kanoner »med den skicklighet, köld och
rådighet, att han, ehuru endast löjtnant, under fälttåget
utnämndes till riddare af Svärdsorden». Flan anstäldes
efter krigets slut vid Göta artilleri-reg:te, der han
redan år 1811- befordrades till kapten; fick på
begäran afsked år 1828, då han erhöll majors n. h. o. v.
Afled i början af 1830-talet.
I sista finska kriget utmärkte sig ock tvänne
artilleri-officerare med namnet Tigerström, af hvilka den
ene, Gust. Joh. T., såsom underlöjtnant sårades vid
Nummijärvi d. 28 Aug. 1808, och afled under kriget.
- Den andre, Joh. Christoffer Tigerström, hade tjenat
upp sig från sergeant till underlöjtnant och
premieradjutant vid finska artilleriet, vid hvilket, äfven han
såsom löjtnant hugnad med Svärdsorden, med
tapperhet deltog i fälttåget 1808, efter hvars slut han blef
löjtnant vid Adelsfanan och kompaniofficer vid
Carl-berg. Fick 1813 en tulltjenst; drunknade d. 31 Maj
1826.
Svärdsorden fick, jemväl såsom endast löjtnant,
den tappre och kallblodige Fredrik Uggla, hvilken
med mycken heder tillhörde finska artilleriet i krigen
178g—90 samt 1808—09, i hvilket senare krig han
såsom batterichef förvärfvade sig synnerliga loford
både af v. Döbeln och Adlercreutz. »Vid Kauhajoki
d. 10 Augusti — säger den förre med sin lakoniska
rapportstil —- afgjorde kapiten Uggla och löjtnant
Hcsselius vid Finska artilleriet Ryska kanonernas
vändpunkt denna dag.» Äfven v. Vegesack omnämner med
beröm den kallblodige, numera artilleri-majoren Fr.
Uggla, för dennes förtäckta batteriers väl riktade eld
i striden vid Lappfjärd d. 29 i samma månad.
—-Utnämnd d. 24 Okt. 1808 till riddare af Svärdsordens
stora kors, förflyttades major Uggla efter krigets slut
till Svea artilleri-reg:te, men transporterades derifrån
till Vendes artilleri. Han afled 1816.
Finske artilleri-kaptenen Gust. Joh. Uggla förde
ock under kriget mot Ryssland 1808 och 1809 sina
kanoner med lugn, rådighet och skicklighet.
Transporterades, efter dess slut, till Vendes artilleri och
derifrån till Norra Skånska Infanteri-reg:tet, hvarifrån
han 1824 tog afsked såsom major i armén. Afled
1836 i Gefle.
Claes Josef Breitholtz, född i Finland d. 28 Febr.
1788; hade vid krigets utbrott 1808 tjenat upp sig från
furir till underlöjtnant vid finska artilleriet. Under
nämnde krig deltog han i striderna vid Lappo, Alavo,
Wirdois, Ruona, Salmis och Oravais, samt förde sitt
vapen med lugn och rådighet. »Isynnerhet — säger
Collin — utmärkte sig underlöjtnant Breitholtz i slaget
vid Salmi, då han med sina kanoner afhöll en trupp
fiendtliga jägare, som oförmärkt hade framträngt
genom skogen, nästan kringrännt honom sjelf och
tillfångatagit kommenderande generalen Adlercreutz,
hvilken, åtföljd af sina adjutanter, hade begifvit sig ned
till landsvägen, hvarest kanonerna voro uppstälda.
Belönades då med guldmedaljen för tapperhet i fält.»
När finska artilleriet 1811 upplöstes,
transporterades Breitholtz till Vendes artilleri-reg:te, gjorde fält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
