Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ila r Hegel ö f v e r v u n n i t D u a l is m e n ?
U m det är onekligt, att den nyare philosophien utgått från
m otsattsen mellan medvetande och tillvaro och gjort till sin
uppgift a tt lösa de svårigheter, med hvilka synthesen af dessa
båda m otsatta m om enter är förenad, så är klart, att den fråga
vi här föresatt oss att behandla är af högsta vigt och kan er-
hålla den största om fattning1
). Om nemligen hvarje system
för a tt ingripa i den philosophiska utvecklingen inom nämnde
period m åste i sig upptaga dessa båda momenter och på något
sätt försöka deras förmedling, så får dock denna fordran en
ojemnförligt större vigt och betydelse, då ett system uppträder
med stora anspråk på allsidig sammanfattning af de föregående
system ernas principer. Att sådant är förhållandet med Hegels
är nogsamt bekant, och ju mera oeftergiflig denna nämnda for-
dran ä r , desto vigtigare måste det följaktligen blifva att afgöra,
huruvida det lyckats Hegel att öfvervinna den dualistiska m ot-
sättningen af medvetande och tillvaro, af tanken och dess ob-
jekt. Att fullständigt utreda denna fråga våga vi ej försöka.
A tt lemna ett bidrag till dess utredning har varit vår afsigt.
Den form af duali§lmen, hvilken Hegel närm ast hade att
bekäm pa, var den Fichteska. Vi börja derföre med en kort
framställning af det sätt, hvarpå den hos den sistnämnde fram-
trädde. Fichte förklarar sjelf sin åsigt vara idealism, han kri—
ticerar det dualitiska antagandet af ett ting i sig, hvarigenom
1) Jfr. Erdinann Gesch. <1. n. Philos. <§· ^ 10 J1-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
