- Project Runeberg -  Har Hegel öfvervunnit Dualismen? Akademisk Afhandling /
11

(1851-1853) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga såsom hvarandra uteslutande m olsattser, hvaraf följden blef,
att Gudomlighetens begrepp reducerades till en ren abstraction.
En sådan är nemligen begreppet om Gudomligheten såsom sam -
manfattningen af alla realiteter. Dogmatismen stannar vid detta
abstrakt allmänna, och kan icke deri inlägga ett konkret in-
nehåll. Dess rena väsende blifver genom motsattsen mot det
konkreta sjelft ett än d lig t’).
Behofvet af ett konkret innehåll och af cn fast stödje-
punkt mot möjligheten att med sådana ändliga förståndsbestäm -
ningar kunna bevisa hvad som heldst, förde öfver till tankens
andra ståndpunkt i förhållande till objektet, och närm ast till em -
perismen, hvilken i den vttre och inre erfarenheten sökte käl-
lan till det sanna. I likhet med den dogmatiska metaphysiken
upptager den sitt innehåll från föreställningen. I motsatts mot
denna tillägger den de allmänna bestämningarne, som ur fö-
reställningarne blifvit analyserade, ingen sjelfständig betydelse.
Egen omedelbar närvaro och visshet gäller här såsom det enda
fasta och varseblifningen är således den enda kunskapskäl-
lan2). H äraf uppkommer en väsendtlig olikhet i innehållet,
hvilket i förståndsmetaphvsiken är det oändliga, i empirismen
åter den sinnliga naturen och den ändlige anden. Den förra
har således ett oändligt innehåll, som genom formen förvandlas
till ändligt, i den sednare åter äro både innehåll och form änd-
liga3). Mot denna empirism visade skepticismen, att erfaren-
heten innehåller tv^nne momenter, nemligen först det oändligt
mångfaldiga m aterialet, för det andra formen, bestämningarne af
allmängiltighet och nödvändighet, hvilka för den empiriska
ståndpunkten, som antager varseblifningen såsom den enda kun-
1) Jfr. a. st. g. 36.
2) Jfr. a. st. §§. 37o. 38.
3) Hier (hcirn Ernpir ismus) hat man also cndtichcn StofT vor sich und
in drralten Mctaphysik (denuncndliclicn. Dicseruncdlichc Inhalt wurde
durcli die cndliche Form des Vcrstandesverendiicht.Beitri Empirismus ha-
ben wir dieselbc Endlichkeit der Form und ausserdetn ist auch noch der
Inhalt endlich. P. a. st. pagg. 82 o. 83.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scyhegel/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free