Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stoss» gäller detsamma, som om Kants »Ding an sich»1
). Båda
inskränka medvetandet och göra det till ett ändligt.
På medvetandets tredje ståndpunkt i förhållande till objek-
tiviteten söker man befrielsen från tänkandets ändlighet i ett
omedelbart vetande, som antager såsom ett factum, att före-
ställningen om det oändliga är omedelbart och oupplösligt för-
bunden med vissheten om dess tillvaro2). Häri ligger dock en
förmedling, ty hvarken idéen, såsom subjektiv tanke, icke hel-
ler varat för sig är enligt denna åsigt det sanna, utan ideen är
blott förmedelst varat, och varat blott förmedelst idéen det
sanna3). I)å detta omedelbara vetande icke åberopar sig på
innehållets natur utan på m edvetandets factum, så stödjer det
sig på en blott subjektiv försäkran, och kan upptaga hvilket
innehåll som heldst. Formen af omedelbarhet gör det slutligen
omöjligt att komma till något konkret innehåll, hvilket åsigten
sjelf uttrycker i sitt yrkande, att kunskapen om det absoluta
endast är e tt vetande att det är, ej hvad det ä r 4). Detta ve-
tande stadnar således vid det rena varat och kan ej fortgå till
dess bestämningar. Det har derigenom gått tillbaka till den
abstrakta identiteten, hvilken förståndsmetaphysiken antog vara
sanningens princip och k r i t e r i u m D e t omedelbara vetandet
står sålunda på den punkt, hvarifrån förståndsmetaphysiken u t-
gick, nemligen Cartesii omedelbara »cogito ergo sum », och skil-
jer sig från denna blott genom det afsigtliga undvikandet af
fortgången till en vetenskaplig method och har följaktligen e n -
1) Die Natur des Anstosses bleibt hicrbei ein uncrkanntes Dreussen
und das Ich ist iinnier ein Bedingtes, welches ein Anderes sich gegenuber
hat. Sonach bleibt also auch Ficlite bei dem Resultat der kantischen Phi-
losophica stchen, dass nur das Endliche *u erkennen sei, wiihrend das U nrnd-
liche liber das Denken hinausgehe. P. a. st. pag. 124.
2) Jfr. a. st. g. Oi.
3} Jfr. a. st. gg. 69 o. 70.
4) Jfr. a. st. gg. 7 1 -7 4 .
5) Ahstraktcs Denken (die Form der reflektirenden Metaphysik) und
abstraktes A nschsum (die Form des uninitteibaren W isseni) sind ein und
dasselbe. P. a. st. pag. 142.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
