Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fursättas inom tankens rena område. I förra fallet synes ve-
tenskapen blifva en utveckling af m edvetandets dunkla innehåll
till fullkomlig klarhet. I sednare fallet derem ot är den en pro -
duetion af det konkreta ur det abstrakta, en utveckling af
mångfalden ur en absolut tom enhet. Hegel har visserligen
sjelf sednare öfvergifvit sin första åsigt om phenomenologien
såsom en del af vetenskapen; men detta oakladt hafva vi dock
i anseende till den vigt, som ligger på vetenskapens utgångs-
punkt, ansett oss icke böra förbigå ofvan antydda olikhet mel-
lan de båda inledningarne till Hegels system , och vi få längre
fram tillfälle att dertill återkomma.
Utom de ofvan angifna hufvudpunkterna, hvilka beteckna
den ställning, Hegel gifvit åt sitt problem, nemligen antagandet
af ett potentielt innehåll i m edvetandet, och af utvecklingens
nödvändighet för alt göra detta innehåll verkligt, hafva vi i den
inledning, hvilken vi nu i korthet framställt, äfven funnit, att
Hegel sjelf betraktar sitt system såsom utgånget från Fichtes
i det hänseende, att han har att öfvervinna dennes dualistiska
antagande af en impuls, hvarigenom jaget skulle begränsas, in-
skränkas. Just m edvetandet af inskränkningen, säger Hegel,
bevisar det oändligas närvaro. Det är således, såsom ofvan är
nämndt, genom att inom m edvetandet förlägga denna inskränk-
ning, som Hegel söker undgå dualismen, sam t i och med det-
samma åt anden i sig (an sich, till möjligheten) vindicera ett
oändligt innehåll. Detta innehåll är dock icke m edvetet, (fdr
sich, verkligt), utan blifver det genom en förmedling, en pro-
cess. Visserligen är anden härigenom befriad från behofvet af
en impuls för alt komma till medvetande af sig sjelft, men
då han såsom oändlig ej omedelbart är verklig, så uppstår den
frågan, om Hegel lyckats befria honom från det dilemma hvari
det Fichte ska jaget stannade, nemligen att antingen vara abso-
lut, men då icke verkligt, eller ock verkligt, men då icke ab-
solut. Anden har nemligen alltid till möjligheten ett oändligt
innehåll och har förmåga att upphäfva hvarje gräns, som sättes
för honom, ty han är ej blott substans, utan subjekt, som g ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
