- Project Runeberg -  Har Hegel öfvervunnit Dualismen? Akademisk Afhandling /
20

(1851-1853) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ning är identiskt med anden. Att det ännu icke uppnådda
högsta resultatet skail vara identiskt med början och i följd
deraf utvecklingen icke gränslös iir i sådant fall endast ett po-
stulat framkalladt icke genom sakens egen sjelfutveckling, utan
genom en yttre reflexion.’ Ett sådant postulat skulle vara lika
oberättigadt som Fichtes, att jaget är all realitet och derföre
icke kan hafva någon absolut gräns. _
Frågan, om Hegel verkligen nödgas stadna vid blotta
postulerandet af resultatets identitet med början, kan endast
inom vetenskapen få ett fullkomligen afgörande svar. Dock
visa sig redan vid betraktande af de bestämningar, som i in-
ledningen blifvit gifna, svårigheter, som göra det sannolikt, att
svaret icke kan utfalla till den Ilegelska åsiglens fördel. En
sådan svårighet uppkommer deraf, att Hegel genom att sätta
förmedling eller dialektisk rörelse såsom det absolutas nödvän-
diga form drifves till det antagandet, att resultatet icke är fritt
från rörelse, utan tvärtom är i process. Då nu Hegel icke
angifvit något annat slag af rörelse, än den, som fortgår från
enhet till motsatts och från motsatts till enhet, så följer att
det resultat, som sättes såsom det absoluta, måste öfvergå i sin
motsatts, såvida det skall vara i process. Såvida någon nöd-
vändighet skall ligga till grund för en sådan öfvergång, så må-
ste det såsom resultat satta förutsätta sin egen motsatts. Det
står då i en nödvändig relation till motsattsen och visar sig
derigenom vara icke det absoluta, utan ett relativt. Häremot
kan möjligen invändas, att det absoluta af Hegel bestämmes
såsom en kretsrörelse, der det högsta resultatet återgår till bör-
jan och att, då början och resultatet äro antagna vara iden-
tiska, denna öfvergång icke skulle vara en öfvergång till ett
motsatt utan en rörelse inom det identiska. Men om början
och resultatet äro absolut identiska, så finnes ingen grund till
någon öfvergång. Äro de åter icke absolut identiska, så är
det icke genom det identiska i båda, utan genom det mot-
satta, som rörelsen betingas och resultatets öfvergång till bör-
jan är en öfvergång till denna såvida den är motsatt mot, icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scyhegel/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free