- Project Runeberg -  Har Hegel öfvervunnit Dualismen? Akademisk Afhandling /
38

(1851-1853) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nat. Det är e tt för sig varande ‘) och såsom såd an t det sa n t
oändliga eller id ee lla 2). Idealitet tillkom m er det ändliga, så -
vida det ingår såsom m om ent i det oändliga. Idealiteten är
då egentligen icke något annat, än negationens negation. Den
torra är blott e tt konkretare u ttry ck för den sednare 3). Id ea-
litet tillkom m er enheten, såvida den genom a tt upphäfva de
åtskildas sjelfständighet, sätter dem såsom sina m om enter och
sålunda icke längre refererar sig till e tt annat, utan blott till
sig sjelf. Så äro sjelfm edvetandet och anden ideella. Äfven i
detta fall är idealiteten negationens negation 4). Den konkretare
betydelse, som i detta fall likaväl, som med afseende på det
ändliga tillkom m er idealiteten, kan icke vara någon annan, än
den a tt idealiteten är negationens negation väsendtligen b e tra k -
tad såsom affirm ativ, eller m ed andra ord a tt idealiteten be-
tecknar det affirm ativa som är resultat af negationens negation
fattad såsom den process, hvari den första negationen upphäfves.
Det ideella är då nödvändigt förm edladt, men å andra sidan
är det såsom i sig återgånget och såsom relation blott till sig
sjelft om edelbart. Då nu såväl det konkreta såsom enhet, som
dess m om enter ha.fva idealiteten till sin karak ter, så m åste vi
1) Das FUrsichsein als Beziehung auf sich selbst ist U nm ittelbarkeit,
und als Beziehung des Negativen auf sich selbst ist es Fürsichseiendes, das
Eins — das in sich selbst Unterschiedslose damit das A ndere aus sich
Ausschlicssende. H. W . B. 6. pag. 189.
2) Das Fürsichsein ist das qualitative Sein vollendet’
, es ist das un-
endliche Sein. H. W . B. 3. pag. 165.
Im Fürsichsein ist die Bestim mung der Idealität eingetreten. H. W .
B. 6. pag. 188.
3) Das Ideelle ist das Endliche, wie es im wahrhaften Unendlichen ist,
— als eine Bestimmung, Inhalt, der unterschieden, aber nicht selbststän-
dig seiend, sondern als Moment ist. Die Idealität hat diese concrete Be-
deutung, welche durch Negation des endlichen Daseins nicht vollständig
ausgedrücht ist. H. W . B. 3. pag. 156 o. 157.
4) Die Identität kom m t zunächst den aufgehobenen Bestimmungen
zu, als unterschieden von dem, worin sie aufgehoben sind, das dagegen
als das Reelle genomm en werden kann. So aber ist das Ideelle wieder eins
der M omente und das Reale das andere; die Idealität aber ist diess, dass
beide Bestimmungen gleicher W eise nur fü r Eines sind, und nur für E i-
nes gelten, welche Eine Idealität somit ununterschieden Realität ist. In
diesem Sinn ist das Selbstbewustsein, der Geist, Gott, das Ideelle als un-
endliche Beziehung rein auf sich. P. a. st. pag. 169.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scyhegel/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free