- Project Runeberg -  Har Hegel öfvervunnit Dualismen? Akademisk Afhandling /
40

(1851-1853) [MARC] Author: Carl Yngve Sahlin With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifvit intet och a tt intet blifvit vara. Fasthålles nu d e t in tet
eller det vara som blifvit resultat, så ä r d et ren t om edelbart,
alldenstund det, hvarpå åtskilnadens verklighet berodde, har blif-
vit upphäfdt. D etta resultat har således upphäft all relation
till annat och äfven till sjelfva förm edlingen och ä r således ren
om edelbarhet. Försöka vi å ter a tt sam m anhålla blifvats begge
m om enter eller riktningar uppkom st och förgängelse för a tt
derigenom vinna e tt konkret resultat, så skulle re su lta tet af
detta sam m anhållande närm ast erhålla följande form : v arat, som
blifver intet, biifver intet, som blifver vara U pphäfves nu
blifvat, så upphäfves den på blifvat beroende åtskilnaden icke
blott i hufvudsattsen utan äfven i bisattserna och d et hela sam -
m anfaller till vara = intet. Vara och intet blifva således g e -
nom blifvats försvinnande d et rent ab strak ta om edelbara. M an
kan således i stället för: vara blifver intet eller tv ärto m säg a:-
det om edelbara blifver det om edelbara, utan a tt resu ltatet d e r-
igenom på något sätt förändras, ehuru m an, om blifvat skall
kunna deduceras, m åste fästa afseende på den potentiella skil—
naden mellan vara och intet. A ntager m an nu, a tt det första
om edelbara enligt sin n atur råkar i rörelse, så gäller visserli-
gen detsam m a om det andra om edelbara, m en processen blifver
dock icke något annat än ett upprepande af e tt och sam m a,
och om än detta sam m a nemligen det om edelbaras öfvergång
till det om edelbara oändligt m ånga gånger upprepas, så blifver
dock resultatet icke något annat än det ren t om edelbara, lika-
som I X I X I o. s. v. in infinitum blifver = I. Processen
blifver på detta sätt, hvad Hegel kallar ”eine S ynthese des S tr e -
bens”, som öfvergår från den ena bestäm ningen till den andra, m en
icke kan sam m anbinda båda till en verklig enhet a f åtskilda •).
t) Lättfattligare torde sammanbindningen af blifvats begge riktningar
kunna uttryckas på följande sätt: da varat enligt sin natur blifver intet,
blifver det ett sådant intet, som enligt sin natur blifver vara. Detta uttycks-
sätt är dock mindre egentligt, dels emedan det mindre tydligt tillkänna-
gifver, att hufvudsattsens subjekt och predikat äro likformigt bestämda, dels
emedan uttrycket: ett sådant intet lätt kan gifva anledning till den miss-
tydning, att intet här skulle vara ett bestämdt intet och icke det rent ome-
delbara intet.
2) H. W . B. 5. pag. 317.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/scyhegel/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free