Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom deras q u antilativa bestiim ning en verklig sy n th es af båda
är möjlig. Vi befinna oss således bär på sam m a p unkt som
Fichte, då han för att finna, h uru jaget och ick e-jag et skulle
kunna förenas utan a tt öm sesidigt upphäfva hvarandra, m åste
sätta dem såsom delbara och låta dem inkränka hvarandra,
Genom a tt sätta försigvarat såsom oändligt, absolut b e -
stäm dt hac Hegel tillkännagifvit a tt det ligger i d et konkretas
begrepp a tt icke blott vara enhet af några åtskilda, utan enhet
af allt åtskildt eller m ed andra ord absolut enhet i och af
m ångfald. Sålunda bestäm d t kan det konkreta icke hafva sin
fulla realitet i något annat än d et högsta ändam ålet, den a b -
soluta ideen. B egreppet om det fullständigt konkreta förer oss
således till ändam ålsbegreppet.
Vi hafva ofvan angifvit a tt ändam ålet icke får betrak tas
blott och b art såsom resultat, u tan äfven m åste fattas såsom
den absoluta grunden till alla de m om enter, som å andra sidan
äro grund till resultatet.I det föregående hafva vi sökt visa
om öjligheten att fatta d et rena v arat såsom grund. Vi hafva
sökt ådagalägga a tt u r detta rena vara ingenting följer och att,
om vi ock antaga, a tt blifvat d eru r låter förklara sig, fortgången
till konkretare bestäm ningar dock icke derigenom blifver möjlig.
Vi kunna häraf sluta, a tt den ståndpunkt, som Hegel vid lo-
gikens början sökte intaga, icke i den form, den der förekom -
m er, låter fasthålla sig. Uen en h et af innehåll och form, som
skulle vinnas genom attsätta d et abstrakta varat såsom möj-
lighet af och grund till båda, försvinner i och m ed detsam m a
blifvat, som är det sig rörande konkreta, icke kan öfvergå till
en hvilande enhet af åtskilda. M otsattsen m ellan innehållet så-
som det om edelbara och form en såsom förm edling q v arstår efter
hvarje försök a tt öfvervinna den oöfvervunnen.
Då vi gå a tt undersöka H egels fram ställning af den ab -
soluta ideen såsom det högsta ändam ålet, m åste vi således be-
trakta ideen såsom sin egen grund och såsom resultat af sin
egen förmedling, m en kunna icke m edgifva, a tt den i det ren t
om edelbara varat har sin grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
