Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot tyfoidfeberns o. a. infektiösa sjukdomars bakterier.
För att nå högsta möjliga grad af oemottaglighet användes
därvid ofta bägge de metoder, för hvilka vi ofyan
redogjort: dels insprntning af “kemisk vaccin“ i stigande doser,
dels inympning af lefvande smittämnen, till en början
försvagade, vid inträdande oemottaglighet allt starkare. Såsom
en allmän regel syntes emellertid framgå, att hvarje slags
skyddsympningsmedel skyddade blott för den sjukdom, hvars
infektionsämne inginge i skyddsmedlets beredning. Mot
difteri t. ex. skyddade endast behandlingen med difterigift
och difteribaciller; mot stelkramp endast dess gift o. s. v.
— på samma sätt som koppvaccineringen skyddar endast
mot koppor, men icke mot mässling, skarlakansfeber eller
andra infektioner. Ympmedlen voro, såsom man säger,
specifika.
Det låg i sakens natur, att det under sådana
förhållanden ej kunde blifva fråga om metodens allmännare
tillämpning vid vården af människors hälsa. Att
skydds-ympa alla mot en rad af sjukdomar, som de flesta af
naturen undgå, vore ju orimligt, allrahelst då hvarje
ymp-ning kunde medföra ep viss risk för lifvet och i alla
händelser ej förlöpte utan en tids lindrigare eller svårare
sjukdom. På sin höjd kunde sådana ympningar tänkas
berättigade i de fall, då en hotande epidemi vore utbruten,
om man därmed hade utsikt att skydda de mest hotade.
Men äfven detta torde erbjuda många vanskligheter.
Så stodo meningarne, när den tyske professorn Behring
och några hans medarbetare samt strax därefter doktor
Roux i Paris öfverraskade världen med de grundläggande
experimenten för blodserumbehandlingen. Dessa forskare
hade nämligen iakttagit, att blod vätskan hos djur, som
immuniserats mot difteri och stelkramp, hade egenskapen
att skydda andra djur mot verkningarne af dessa
sjukdoms-ämnen. Om man sålunda insprutade blodserum (blodserum
är den del af blodvätskan, hvilken som en halmgul vätska
utsipprar ur blodkakan vid dennas stelnande) från t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
