Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ny klang i lyran, hetsig ungdom,
opposition, som sprutar gnistor.
Denne poet är en handlingens hänförde och
blundande tolk, en hand, som griper efter
svärdsfästet, ett bröst, som längtar möta kulorna. — Åh,
ni efterklangens vattusiktiga kvintilerare, ni
albumspoesiens bleklagda gråtare — ropar han —
ve öfver er,
som suckar sån, men icke bränder.
––-— i solsken svalan tager
sin granna flykt och spänner sina senor
till lek i jubel högt utöfver parken,
men när det mulnar till och åskan drager
ur lidret fram sin vagn med starka skenor,
så jagar samma fågel tätt vid marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
