Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
entusiasm dyrka — det auktoriserade och
konventionella, det säkra och lugna. I nio signaturers
kalender förekommer en dikt af C. D. af Wirsén,
hvilken här kan tjäna som exempel. Denne
poet, som sedermera skulle göra sådan lycka
med sina verser och sin teologi, berättar här
om den dunkla trånad, som brände i hans
inre, när idealet skymdes undan för hans håg,
den tysta sorg och de oförstådda kval, som då
tärde hans ande, och han talar om för oss, att
åt allt detta vill han nu säga farväl, ty han
ser framför sig möjligheten att erhålla ett eget
hem, som han vackert och poetiskt uttrycker
sig, att rangera sina affärer, som de mera
prosaiska pläga kalla det. Som man märker, låter
den oförsiktige diktaren oss här blicka in i sina
kort, och så tydligt man kan begära låter han
oss här förstå hur den literära reaktionen
stundom uppkommer. Och Fjalar—Östergren
beskrifver för oss, hur det för hans tjusta öga
öppnar sig »en okänd rymd, af inga sorger
och mödor skymd» och han prisar för oss den
lilla sångfågelns idyllif framför örnens
himmelsfart och af ovädret och blixtarna hotade
öde:
Jag älskar min tysta, min drömmande skog,
jag fröse till döds, om till fjället jag drog,
den isiga höjd mig ej lockar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
