Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lockar ha de hvarje sommar plockat af och lagt i sina
album. Han har vid universitetets festliga tillfällen förstått
att hänföra den akademiska ungdomen med sin sångmö,
ren och ljuslockig som han själf. Han har besjungit
samhällets store, till exempel landshöfding von Kræmer och
grosshandlar Gillberg mot eller utan betalning. Som
talare har han utmärkt sig under studentmötet i Karlskrona,
där han bars på gullstol af idel amiraler, samt i
Köpenhamn, där han uppträdde för änkedrottning Caroline
Amalia och gamle Grundtvig. Som människa känna vi
honom som den godmodigaste och mest afrundade själ
den frommaste och älskvärdaste. Han är icke ond på
någon varelse och vill icke göra en katt för när. Han
vill omfamna hela världen, men göra det i all
gemytlighet utan någon passion. Med händerna nedstoppade i
öfverrocksfickorna, klar, lugn, gnolande på en visstump
efter egen melodi, går han genom världen, utan att generas
af dess oro och Katzenjammer. Vår vän Björck är således
optimist, han tviflar icke på att det till slut skall gå väl,
han tycker, att världen icke är så dålig som den ser ut
och därför gnolar han på sin visstump, man må berätta
för honom hvilket elände som helst. Om hans egna sorger,
om hvilka han ibland talar, när han är vid godt humör
kunde framträda personifierade, så skulle de icke visa
oss några magra furieansikten, utan se ljuslockiga ut.
Han har varit ytterst olyckligt kär, som vi alla veta, ty
flamman gifte sig med en grosshandlare utan att be
honom om lof; men på hennas bröllopsdag drack han hos
Norbergs ett glas för hennes lycka, ett glas för
grosshandlarn, ett glas för minnet och ett glas för hoppet, och
därmed utträdde han i fullgodt skick ur situationen, om han
också efterlämnade några tårar i glaset. Att
grosshandlarn hade tagit hans flamma, det var ju klart och därmed
var saken afslutad, det hade skett på lagligt vis med
lysning och präst, ingen anmärkning var att göra. Björck
gick vidare och sjöng; hans näsduk hängde lika röd nu i
bakfickan som förr. n– – – Björcks fåfänga är af det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
