Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dekadansen i den svenska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finna, att man står framför någonting, som
näppeligen påkallar litterär kritik! De i kalendrarna
meddelade sagorna och novellerna äro pekoraler,
skolkrior, hvad man vill, men med litteratur ha
de ingenting att skaffa. De likna dessa groteska
och formlösa teckningar, hvilka småttingar tota
till på ett pappersblad med en lånad blyertspenna.
Eichorn har ett par bidrag, af hvilka det ena är
en affekterad och pinsam imitation efter H. Chr.
Andersen och det andra är ett af dessa
oförgripliga novellförsök, som landsbygdens prästdöttrar
pläga insända till sina stiftsblad och regelbundet
få kasserade. Och det öfriga är icke bättre.
Aldrig ett försök till karaktärsteckning i
nutidsberättelsen, aldrig ett spår till tidsfärg i den
historiska novellen. Stilen färglös, matt, sträfvande
efter kalligrafisk jämnhet och ängsligt undvikande
den personliga pikturens tryckningar och
oregelbundna drag. Konventionalism, banalitet och
valhändt klumpighet — det är det genomgående.
Hvad man förgäfves letar efter är nya ansatser,
nya anslag, experiment. Detta skall sålunda,
hvad prosan angår, vara början till den nya
litterära generationens insats! utropar den
förundrade läsaren, som har i minnet Almqvists och
Orvar Odds nervösa, oroliga och elegant
nyckfulla sidor. Det är på dylikt själfmedvetandet
grundas hos författare, hvilka senare anfalla
Strindbergs och »det unga Sveriges» stil!
Versen är då ojämförligt bättre. Här märker
man frukten af det, som ensamt skall rädda de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
