Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
facit, innan han satte sig ned vid sitt arbetsbord,
brukade han hålla ett önskadt resultat klart för
sig under loppet af sina undersökningar? Helt
säkert. Rydberg, som ofta själf, speciellt upprepade
gånger i Bibelns lära om Kristus, polemiserat mot
forskare, hvilka medvetet eller omedvetet dragas
med dogmatiska förutsättningar, tillhörde dock
utan tvifvel själf dessa. Det radikala tviflet,
den moderna kritikens frätande syror, dess
skoningslösa sönderrifvande af alla gamla vackra
illusioners blad, allt detta, som eljes brukar att
följa den verkliga djärfheten, var helt och hållet
främmande för denne blide drömmare och stilla
reflexionsmänniska. Han var upptäcktsfararen
inom någonting afgränsadt, den dristige
rekognos-ceuren på ett stort, men noggrant bestämdt
område. På de riktigt branta och farliga stigarna
vandrade han aldrig, och sällan käns i hans verk
en fläkt från de högre regioner, där luftens
tunnhet kyler, och luftens genomskinlighet bringar en
smärta och en glädje, som i hvarje fall icke äro
hvardagens. Att den terräng, hvilken Rydberg
utvalt åt sig, emellertid var tillräckligt stor och
tillräckligt vågsam för att erbjuda platser och
punkter, dem menigheten fruktade beträda, det
fick han ju själf nogsamt erfara.
Viktor Rydbergs förnämsta betydelse, och en
betydelse som han delar med en själsfrände, den
alltför bortglömde tankedrömmaren Pontus Wikner,
är som uppfostrare. Rydberg — och det gäller
också, fast i inskränktare grad, om Wikner —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
