Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diktning växte fram, hvilken fick sin höjdpunkt
i Ibsen och Björnson. Med sagans hela gränslösa
ungdom och friskhet verkade deras arbeten och
de lockade och betogo, som dessa marmorstoder,
hvilka marken begraft under sekler och nu
plötsligt nådda af spaden resa sig upp från de döda
och kyssa en luft genom hvilken århundraden
susat hän. Och med den ungdomliga
dristigheten hos människor, hvilka icke nedtyngdes af
traditioner, betänkligheter, fördomar, kastade sig
dessa författare på behandling af samtida
problem, och dagens brännande frågor och stundens
oroligt pulserande tankar kristalliserades af dem
till ädel och glänsande konst.
Redan i slutet af 1850-talet hade ett och
annat af den unga norska renässanslitteraturen
öfverflyttats till svenska och intresset för
densamma väckts, men riktigt liflig och varm blef
kontakten kanske först sedan den till docent i
Uppsala utnämnde norrmannen Lorenz
Dietrich-son såväl vid universitetet som i Stockholm
börjat arbeta för att göra bekantskapen med sitt lands
litteratur mera intim. Först nu började — som man
fint uttryckte sig i den ädla lärdomsstaden — »de
förbannade norska idéerna att smitta af sig».
»De förbannade norska idéerna» började älltmer
bestämma riktningen af de ungas tankelif. »Ibsen
och Björnson bröto in i Sverige; Tidemand och
Gude voro segrare vid konstutställningen 66;
Kierulf och Nordraak behärskade sången och
pianot», berättar Strindberg i sin själfbiografi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
