Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde sitta kvar i hjärnorna. Må den man, som
i Sverige är den litteräre banbrytaren, själf få
vittna om detta. I sin själf biografi yttrar
Strindberg om »tjänstekvinnans son»:
»— ;–––-Midt under dessa grubblerier kom
en bok i hans hand, som slog ner som en blixt
i tviflets mörker och kastade ett nytt ljus öfver
hela det skönas värld. Det var Georg Brändes’
Kritiker och porträtter, som utkom under sommaren
(1870) och behandlades i Aftonbladet. Här
förelåg intet nytt färdigt system, men öfver det hela
spred sig en ny belysning. Alla de från tyska
filosofien lånade orden, innehåll och form, skönt
sublimt, karakteristiskt, saknades; och helt säkert
hade författaren icke användt de estetiska
systemen för att få måttstocken. Men hvilken passare
han användt, det fick man ännu icke veta. Brändes
skref ej som de andra; såg ej som de andra,
och han tycktes ha en finare tankemekanism än
de gamla. Han utgick från det föreliggande
faktum; undersökte det; plockade sönder
konstverket; visade dess anatomi och fysiologi, utan
att bestämdt säga om det var skönt eller icke
skönt. Det var den nya franska estetikens
metod, som med Taine införts från England och nu
tillämpades på konsten. Hela den gamla estetiken,
som stannat vid att detta var bra, detta var icke
bra, var därmed slopad. Konstverket låg där
som en yttring af den mänskliga andens
verksamhet, stämplad af tidsrymden, då det utgått,
påtryckt personlighetens prägel, och skulle endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
