Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig — och nu skall mari höra! Efter att nådigst
hafva sagt ett par vänliga ord om de
»förtjänstfulla» egenskaperna i Madame Bovary, utropar
den unge skolasten med ord som vore de skrifna
det år i år: »Och dock är det icke något este-
tiskt välbehag, hvaraf vi känna oss intagna under
eller efter läsningen. Vi lägga ifrån oss boken
med en känsla af beklämdhet, som närmar sig
iickel. Skälet härtill torde böra sökas i att hela
teckningen saknar idealitet», och han öfverraskar
världen med att tala om att han då i det stora
hela och trots determinismen i boken tycker vida
bättre om Dumas’ arrangerade Affaire Clémencean.
Dessa Wirsenska bêtiser äro ju mer än nog för
att dementera Klockhoffs tal om den gamla
estetikens lyckliga afsomnande.
. Med årgången 1869, när hr Hans Forsell
presenterar sig som tidskriftens redaktör, faller
också dess förra frisinnade karaktär i öfrigt som
med ett slag till marken. Nyss kommen från
Uppsala skall den akademiska visdomen nu
imponera på ett förbluffadt Stockholm. På ett
olyckligt och syndfullt hufvudstadsförlag har en
öfversättning af Büchners Kraft och materia
utkommit, och nu skall man se, att den uuge
magister Hans är lös! »Det gifves läror», förklarar
han med indigneradt och komiskt patos, »som man
icke bevärdigar med ett svar, det gifves lärare
som man icke vederlägger utan uppfostrar, och
dr Büchner synes oss höra till dessa, då han
vill bjuda oss en vishet, som ögonskenligen står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
