Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra något om det absolut verkliga. Men just
därför, att allt i sin grund dock är en enda
verklighet, kan undersökningen inom det ena
området tjäna undersökningen inom ett annat område
till inledning och förberedelse eller till norm.»
Det är visadt, huru de nya sträfvandena,
som trädde fram på 50- och 60-talen och som
litterärt visade sig i dessa årtiondens tidskrifter,
af ett par energiska och praktiska hufvuden
trycktes ned och kväfdes. På den religiösa idéns
område efterträddes den förra nyrationalismen
af en ny ortodoxi, inom filosofien började
metafysiken, som man en gång trodde krossad, åter
sticka fram hufvudet, inom litteraturen var den
gamla filosofiska estetiken så stark som någonsin
och den nya kritiska metoden, Sainte-Beuves,
Taines och Brändes’ vetenskap, åter lika okänd.
Med skäl kunde Forsell belåtet konstatera i sin
tidskrift: »Både vetenskap och allmän bildning
hafva, gudskelof, nu stått öfver den epidemi, som
gick öfver världen med Voltaires ’écrasez
Tin-fame\ Vi hafva så lefvat oss in i den tanken,
som hvarje allvarlig forskning bekräftat, att den
moderna kulturen har sin rot och lifskälla i
kristendomen, att de utlefvade encvklopedistiska
funderingarna öfver det ämnet endast väcka vårt
obehag, men föga rubba vår öfvertygelse.»
Sådan är då världsåskådningen hos den
kritik, hvilken under den nya litteraturens unga år,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
