Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brister. Det är likväl på detta sätt Arvid Palk i början
af boken presenterar sig för läsaren. Han hade ämnat
gå in på ämbetsmannabanan, men då han där af en eller
annan anledning finner sig besviken i sina, hvem vet,
kanske väl sangviniska förhoppningar, så företager han
sig att göra en beskrifning på ett ämbetsverk, hvilken
beskrifning måhända kan förefalla några kvick och rolig,
ehuru vi icke funnit det ena eller det andra, men
be-stämdt icke är gripen ur verkligheten, utan tvärt om
saknar sin motbild i hela vida världen. Detta sätt att gifva luft
för sin oöf vervinnerliga af sky för det lumpna är, åtminstone
i våra ögon, gement, i synnerhet då författaren föreger
skildringen vara tecknad efter naturen och bör icke kunna
ursäktas ens lios den ärligaste själ. För öfrigt vill det i
sanning synas, som den oöfvervinnerliga afsky hans
studier ingifvit Strindberg icke söker det lumpna, utan
tvärtom allt godt, stort och ädelt, som uppenbarar sig i lifvet,
då han med sådan konsekvens skyr att med ett ord
vidröra allt detta.
Det är möjligt att ’Inbyggarna på Lill-Jans’ äro
tecknade efter naturen och att dessa beklagansvärda unga
män äro att räkna bland det myckna usla i världen, som
författaren sett. Men då deras lif icke gärna kan vara
betecknande för artistlifvet i allmänhet, utan snarare böra
betraktas såsom sorgliga undantag; så synes det oss, som
dessa skildringar blott äro ägnade att hos den stora
allmänheten väcka samma afsky, som Strindberg själf
upp-gifves hafva erfarit, utan att förmildras af ett måhända
berättigadt deltagande. Hvad artisterna själfva tänka om
Strindbergs skildringar ur deras lif, känner jag icke; oss
förefaller det grymt att så skoningslöst utan ändamål blotta
några enskilda individers beklagansvärda villfarelser.
Härmed må nu förhålla sig huru som helst, men vi förneka
bestämdt att den gemena episoden om teatern i X-köping
kan få räknas bland skildringar ur artistlifvet. Den halft
förfallne baronen har aldrig en gång lyckats få debutera,
hvilket Ufven är fallet med den sextonåriga Agnes, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
