Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kens gränslösa osedlighet, om den ens är tänkbar, icke
gärna kan hafva sin grund i teaterlifvet, utan snarare
bör härledas från helt och hållet försummad uppfostran.
Skildringen af de medel denna fördärfvade flicka
använder för att slutligen nå det önskade målet af en debut
kan också svårligen anses vara grundad på verklighet,
utan är uppenbarligen ett foster af en fantasi, som finner
behag uti att vältra sig i orenlighet. Ett sådant
teatersällskap som det i X-kÖping kan man icke gifva det
hedrande namnet af artister.
Lika vidriga, och vi kunna tryggt tillägga, lika
osanna äro skildringarna ur författarelifvet. Do enda personer
i boken, hvilka Strindberg ansett lämpliga att gifva någon
åskådlighet af detsamma, äro hufvudsakligen Arvid Falk
och Struve. Åtskilliga pressens organ omnämnas visserligen
äfven, tidningar af olika politiska färger, såsom
’Gråkappan’, ’Rödlufvan’, eller hvad allt de heta; men ehuru
vi i våra allmänna tidningar icke sett någon egentlig
protest mot dessa skildringar, så våga vi dock i det
längsta betvifla, att åtminstone hela den periodiska pressen,
både den konservativa och den liberala, kunnat ingifva
Strindberg en sådan oöfvervinnerlig afsky för det lumpna,
som berättigat honom att på det sätt han gjort göra den
kollektivt till mål för smutskastning. Ty vore endast
hälften af det han tillvitar den sanning, så föreställa vi oss, att
flere än vi aldrig skulle se uti en tidning. Hvad åter
beträffar Arvid Falk och Struve, så vill det väl synas, som
den förre ägde sådan begåfning som med tiden borde
kunna förskaffa honom ett namn, utan att anlita sådana
medel som Strindberg finner tillständigt att låta sin hjälte
söka hos den råe, obildade och vederstygglige Smith. De
vackra namn våra mera bemärkta unga författare förstått
tillvinna sig äro åtminstone bestämdt icke fläckade af
någon dylik gynnares smutsiga händer. Den senare
däremot eller Struve är ju ingenting annat än en vanlig s. k.
notisjägare af sämsta slaget, som väl i en och annan
tidning har en spalt öppen för sig att fylla med sina skrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
