Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifna litteraturrecension förefalla en och hvar
egendomligt välbekant. Det är den, som går igen
i så godt som hvart enda tidningsblad under
80-talet. Det är den som utgör hela 80-talskritiken.
Och den går igen ännu — i Vårt Land och
Posttidningen.
Förhållandet är detta: vi hafva i den Svenska
litteraturkritiken, sådan den under större delen af
80-talet förekom i Sveriges större och mera lästa
tidningar med ytterst få nämnvärda undantag
fenomenet af en kritik, som afstår från sin egen
värdighet för att helt och hållet ställa sig på de
personers ståndpunkt, hvilka det ålegat dem att
upplysa och leda, en kritik, för hvilken
litteraturens frihet är ett ord utan mening och för
hvilken rätten är någonting som endast kan
innehafvas af det för tillfället maktägande partiet, —
en kritik, hvilken ur litterär synpunkt utan
öfverdrift kan kallas köpt och samvetslös. Det är
det upplyftande skådespelet af hur
prenumeranterna, de illitterata, själfva utöfva den litterära
kritiken i och genom tidningarnas anställda och
betalda recensenter.
Det kan icke vara min mening att trötta
läsaren med profbitar på den obeskrifliga råhet
och den rent bestialiska dumhet, hvaraf man
oupphörligt mötes i denna kritik, och hur frestande
det än kunnat vara att lämna en karaktäristik
öfver granskare sådana som den, som om le
Chandelier yttrade, att »vi tyvärr måste frånkänna
Musset hvarje spår af poesi», eller som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
