Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällan, och rent faktiska misstag möta allt för
ofta. Stilen är torr, färglös, abstrakt och vimlande
af stereotypa vändningar. När Wirsén skall
försöka sig i den högre prosan är han knappt fullt
lycklig. Hvem kan hålla sig allvarsam, när han
läser Wirséns patetiska skildring af den unga
flickan, sådan hon bör vara, af de gamla tidernas
»flicka att gifta bort»: »Det ligger något
intagande, något rörande och heligt i den unga flicka,
som underlåter att mycket öfverväga de ämnen,
hvilka Björnsons försigkomna generalstab
afhand-lar, men i samvetet, i den sedliga känslan har
en stilla styrka, som ej väsnas, men därför ej
är mindre verklig. Morgonbönen tvår hennes
andliga varelse liksom vattnet hennes kroppsliga,
och hennes dufvosinne skyr af instinkt allt som
besudlar. Hon vandrar hörsam och trägen i
hemmets sysslor; aningen om kvinnans
bestämmelse kan genombäfva henne, men blifver dock
ej mer än en omornad aning, åt hvilken ingen
alltför trägen uppmärksamhet lämnas. Hon är
sin moders glädje, sin faders ögonsten. Renheten
yppar sig i hennes enkla väsen, hennes osökt
blygsamma ord och uppförande. Och när hon
så möter den hon älskar och med hvilken hon
skall förena sina öden, är hon, såvidt en människa
kan vara det, snöhvit och oskyldig, och hon blifver
hemmets prästinna, vet att helga begären, dämpa
råheten, adla känslans utbrott. Vördnadsvärd som
jungfru och som maka, blifver hon det i förökadt
mått som moder». Och hvad kan vara löjligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
