Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mera ofrivilligt komiskt än Wirséns sätt att
vara »kvick»? Alla ansträngningar kunna här
ej upphöja till uddighet och spetsig sarkasm
hvad som endast är grofhet och klumpighet. Hur
förnumstigt verkar ej t. ex. hans reflexion med
anledning af Strindbergs för öfrigt föga snillrika
påstående att framtidens enda litteraturform skulle
bli själfbiograflen: »Detta kan visserligen ur
många synpunkter komma att te sig något
enformigt; en gifven fördel synes oss dock däraf
vara att skörda: herr Strindberg kommer då ej
vidare att utgifva några arbeten, ty han kan väl
ej skrifva sin själfbiografi tvenne gånger». Wirsén
en stilist! Det J^som om han skref med näsan!
Nej, Wirsén insåg nog själf att med sina
rent litterära utförsgåfvor kunde han icke bana
sig väg och med den praktiska blick, som ofta
utmärker idealister och som i hög grad
kännetecknat den poetgeneration han tillhör, upptäckte
han andra och säkrare medel. Och att hans
kritiker haft det inflytande de faktiskt ägt, det är
också icke någon följd af deras förtjänsjpr såsom
, kritiker, det beror på helt andra grunder. Det
beror på att han låtit sin blick på saker och
förhållanden sammanfalla med blicken hos en äldre,
stadgad och något giktbruten borgare. Liksom
för spetsborgaren är för honom en diktsamling
eller romanbok någonting som skall lämpa sig att
inbindas i praktband med guldsnitt och som bör
kunna ligga framme på ett divansbord. Verserna
böra handla om »solnedgångar, domkyrkor eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
