Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligen hade de i alla fall en uppodlad smak
och ett finbildadt omdöme att komma med och
säkert skulle de också känt sig chockerade, om
de varit i tillfälle att göra bekantskap med en
del af sina nuvarande efterträdare. Vid de inval,
som företagits under den wirsénska perioden,
har man icke blott på ett i akademiens historia
enastående sätt sökt undvika alla representanter
för lefvande svensk diktning, man har äfven
ängsligt sökt gå förbi alla, som för
densamma uttalat — eller kunnat misstänkas för att
hysa — någon slags sympati för att däremot
vid sig fästa personer kända för motvilja mot
den dikt, som lefver och läses.
Svenska akademien, som af Gustaf III
instiftades för att främja och värna svenskt snille
och svensk smak, har under de två senaste
decennierna — wirsénska perioden — uppträdt
som förklarad fiende till den samtida svenska
litteraturen och i hvilken grad den wirsénska
uppfattningen smittat af sig bland kollegerna, det
kunde man tydligt märka vid akademiens
100-årsfest 1886, då den dåvarande direktören,
ärkebiskop Sundberg, ansåg tillständigt att hålla sitt
bekanta strafftal öfver modern litteratur. För
akademiens sätt att fatta sin uppgift är detta tal
så belysande att det här efter ett samtida
tidningsreferat må återgifvas.
»Efter skildringen af striderna mellan
denfos-foristiska skolan och hennes motståndare, anförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>