Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renässanslitteraturen och dekadanskritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamla lyrorna ha icke tystnat,
fast mången tycker, att de klingat skralt.
Om ock till andra toner vi ha lyssnat,
får Oskars sångarskola bra betaldt.
Postgumman fram för hvarje afton träder,
»Vårt Land» på Zions murar vakten har;
naturen städse ömsar slitna kläder,
men ett står ändå kvar i alla väder
som skaldens gudalön: hans dryga honorar.
Det låg en tjocka öfver Oskars dagar,
fanatiskt hohenzollersk, om du vill,
men stjärnor föllo där, och, hur du klagar,
hvar stodo vi, om de ej varit till?
All bildning är dock ofri ganska mycket,
och med Karl Johan blef det franska svenskt;
men Oskar bröt det utländska förtrycket
och gaf oss det Bismarckianska tycket
och hvad förlegadt var, blef därför fosterländskt.
I bleka skuggor utaf höga fäder,
en krans jag lägger på ert stoft i dag.
En efter annan af er säkert träder
dit upp bland molnen efter slutad dag.
Där kan ni sitta och se ned till jorden
och jämra öfver hvad som diktas där,
och strofvis om hvarannan sätta orden
till tandagnisslan om den fosterjorden,
som har förgätit er — och därför är oss kär.
Är det måhända att gå alltför långt, om man
ger hr C. D. af Wirsén hufvudskulden för Svenska
Akademiens hållning de sistförflutna årtiondena?
Det ser knappast så ut, om man får sluta efter hans
egna uttalanden, hvilka ständigt äga en pondus
som endast kan förklaras af den ädle doktorns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
