- Project Runeberg -  De nya poeterna. 80-talet. Dokument och kåserier /
132

(1902) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårbrytningen, kvällsskymningen och gråvädersstämningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och där han satt i kupén, som förde honom bort
från de händelselösa dagarna och de stilla
drömmarna, växlade oro, trots och förhoppning i hans
själ. Men när han steg af vid centralstationen,
bar han hufvudet upprätt, och hans mun log
som en segervinnares, som visste han med sig,
att han skulle lägga för sina fötter hela den stora
hufvudstaden, hvilken för honom frestade med
det okändas alla lockelser af glans och rikedom.

— — — Med allt detta följde ungdomsårens
lyckliga kamratlif med dess osjälfviska
gemensamhet i sträfvanden och förhoppningar, med
dess unga drömmar och dess glada öfvermod.
Blott Otto hade gifvit ut sin första bok — en
liten samling karaktäristiker öfver samtidens
le-ledande politiska personligheter — strax märkte
han med en blandning af häpnad och glädje, att
han i den obekanta staden hade en hel krets af
okända vänner, som gästvänligt öppnade för
honom sitt kamratskap och sin förtrolighet. Det
var tidningsmän, författare, artister med vers och
prosa, färg* eller toner, men alla med något, som
slog Otto såsom befryndadt med hans eget jag.
Alla använde de ord, som ofta kommo honom
själf på läppen, och synpunkter, som
föresväf-vade honom själf i ensamma stunder af
tänkande och grubbel. De rörde sig i olika tempon,
dessa lynnen, men det var dock något
sam-stämdt öfver dem, som gjorde det förunderligt
ljuft att sitta långa aftnar samman och drömma
högt och oförbehållsamt inför hvarandra. Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sdpoeter/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free