Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya brytningar och blick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modiga och klarögda, alla åthäfvor och alla
bråkigheter försmående enkla verklighetsdikten, hvartill
grunden lades hos oss under 80-talet förefaller det
mig, som om den vore det vackraste slag af
litteratur, som numera låter sig tänkas och äfven
den af hvilken vi mest ha behof.
På det hela taget kan det sägas, att de båda
små litterära »uppgörelserna» Renässans och
Pe-pitas bröllop, hvilka för öfrigt äro genomgående
roande och lustigt skrifna, framträdde med större
pretentioner än deras idéinnehåll måhända
berättigade dem till. Den relativa anspråkslösheten
af det sistnämda påvisade förträffligt Tor
Hedberg i sitt genmäle Glädje! en liten fin skrift,
där den onödigt »poetiska* formen blott borde
varit borta. Rättvist karaktäriserades den lilla
fejden af Georg Nordensvan på följande vis i ett
bref till Finsk tidskrift af december 1889: »V. von
Heidenstam ropar i sin broschyr Renässans på
<ienna lifsglädje, som han saknar, och Tor
Hedberg svarar förståndigt i sin lilla ströskrift med
titel Glädje! att glädjen måste komma efter
arbetet och att framtidens arbetare ännu ha
mycket ogjordt. Heidenstams uppsats har här
gjort rätt mycket väsen af sig. Af högerns
kritiker ha några skyndat att räcka honom handen,
därför att han uttalar sig mot gråmåleriet inom
litteraturen och därför att han spår naturalismens
undergång, alldeles som hade någon trott, att den
diktformen var odödlig eller den absolut rätta,
och så blunda de för hans radikalism, hans Zola-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
