Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya brytningar och blick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktär. Och detta hat vänder sig mot allt som
stryper äregirigheten, knäcker modet, lamar det
andliga lifvet, det vill säga mot samhället, dess
auktoriserade representanter, dess lagar och dess
moral. Det är detta hat mot det bestående, som
när det ej lyfter sig till stark satir och
öfver-lägset löje och hån, sätter en ofta naiv och
stundom obehaglig prägel på en del af 80-talets
litteratur, det är detta hat, som skapar den nu
oändligt ledsamt verkande »indignationslitteraturen».
Det är detta hat som förvandlar en del författare,
som en gång drömde om att röja plats för en
ny och väl icke släpphändtare moral, till
nihi-lister och motbjudande nivellörer, för hvilka de
båda ruskiga godtköpsreformatorerna och
godt-köpsvivörerna kadett Jarmann och stenograf Eek i
Jregers Kristiania—Bohéme kunna stå som typerna
och för hvika det af Hörup uppfunna ordet
»reformidioter» är det bäst karaktäriserande epitetet.
I Sverige röjde sig detta hatiska, obarmhärtiga
och inhumana lvnne framför allt i damlitteraturen,
«✓ 7
dessa i de flesta af kvinnor skrifna noveller och
skådespel med ämne hämtadt från förhållandet
könen emellan, af hvilka de flesta derivera från
Ibsens Brand och Bochhemmet (med Vildanden
upphörde som bekant Ibsen att »tro på kvinnan»)
och hvilka nu döda och dammiga sofva på
hyllorna för att aldrig mer stå upp, slagna till marken
af sin egen brist på rödt blod och mänsklighet.
Opposition mot denna torra och mot den nya
litteraturens anda i botten så stridande riktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
