Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya brytningar och blick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fråga, som man aldrig kan komma ifrån.
Hvar-för välja dessa författare, som gjort tendensen
till sin specialitet, icke broschyrens eller
afhand-lingens form?»
Dock, knappt mer än en enda af tidens
verkligt begåfvade författare, nämligen fru Leffler,
vecklade på allvar in sig i tendensdiktens
ledsamma härfvor och dröjde att komma fram igen,
— med de öfriga var det knappast någonsin så
farligt. Ett geni som Strindberg kunde ju gärna
ett år eller så roa sig med att predika utilistisk
dikt och tendenslitteratur, äfven och icke minst
i de verk, hvilka representera detta skede af
hans utveckling, böcker sådana som Utopier i
verkligheten och Giftas I står han trots allt som
en novellist och en lifsödenas tolkare utan like
i vår dåvarande litteratur. En berätterska af
rang som Ernst Ahlgren värjde sig alltid
förskräckt och med båda händerna för
beskyllningen eller berömmet för tendens: »tendensdiktare
blir jag aldrig, dels ligger det emot min natur,
och dels är jag genomträngd af en brinnande
öfvertygelse om att konsten har rätt att vara till
för sin egen skull utan att vara partitjänare.»
Författare som Georg Nordensvan, Tor Hedberg
och Oscar Levertin voro aldrig älskare af
»tendens», och hvad Ola Hansson och G. af
Geijer-stam tänkte, har man sett. När Geijerstam
därför afslöt sina lektyrer öfver »de yngsta
företeelserna inom den nyare svenska litteraturen» med den
förklaringen, att »den väg, på hvilken den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
