Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya brytningar och blick tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syrans tid och står nu inför de stora linjerna
och de vida perspektiven. Sinnet har samlat sig
och fått ro, sång stiger upp ur bröstet. Tre af
de största lyriska skalder, som funnits i svensk
litteratur, framträda nu med vunnen
själfbehärsk-ning och tillkämpad mognad — Verner von
Heiden-stam, Gustaf Fröding och Oscar Levertin.
Hur tydligt är det icke, att utan 80-talets
fejder och oväsen heller aldrig det följande
årtiondets litterära blomstring kommit till stånd, att
utan 80-talisternas Filoktetespilar heller aldrig det
Ilion eröfrats, där den svenska diktningen
sedermera byggde sina hem och borgar! Den röstens
timbre och den lidelsens sällsynt fördjupade glöd,
som slår oss och tager oss i Oscar Levertins
Legender och visor, den skakande ångest inför den
hvita döden och den skälfvande lust inför den
röda kärleken, som där blossar och ropar högre
än ord på länge blossat och ropat i svensk vers,
de vida och monumentala linjer, som ge sin
karaktär af enkel ¿storhet åt nästan allt hvad
Verner von Heidenstam numera skrifver och som
göra de bästa af hans dikter och berättelser rent
klassiskt sköna, den ansträngda i uppspeltheten1
och den’dödskalla svetten i Gustaf Frödings lyrik,
den ständigt vaksamma iakttagelsen, den oerhördt
skärpta blicken, den utomordentligt artistiska
fantasien i Per Hallströms noveller — hur hade något
af allt detta varit möjligt i en tid, där en C. D.
af Wirsén och en Ernst Björck ännu ansågos som
skriftställare af hög rang och där kritiker 0111 den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
