Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverraskning och först senare fått blick på det
storartade och friska lynnet i boken. Ȁregirig
och syag i viljan; hänsynslös, när det gällde, och
undfallande, när det icke gällde; stort
själfförtroende, blandadt med djupt missmod; sansad och
oförnuftig; hård och vek» — så tecknas
hufvud-personen i romanen, Arvid Falk, Strindberg själf,
sådan han såg sig i slutet af 70-talet, och
växlande mellan ytterligheternas åskbyar och
solglitter, liksom den Johan, hvars lif skildras i
Tjänstekvinnans son och som till hopfogningen
karaktäriseras som »en dysterman, full af
ysterheter», är också bokens eget lynne.
Men också Röda rummet är liksom Mäster
Olof en historia om desillusionen, en saga om
huru våra bubblor brista, en dikt om hur allting
smutsas ned på grund af lifvets egen
nödvändighet. »God natt sol, ängar, hagar,
hängbjör-kar, gullvifvor! Jag föraktar er. Jag får mat!»
— ropar novisen i Mäster Olofs första akt, och
upprörd utbryter Olof själf:
Ve dem, som släckt den heliga låga,
som en gång flammat i dennes bröst!
I Röda rummet liksom i alla Strindbergs
närmast kommande lifsskildringar sättes den
moderna tillvaron under den sociala frågans
synpunkt. Hur skulle det vara möjligt att lefva för
enbart ideella mål, när dygnets flesta timmar
dock måste upptagas af kampen efter brödet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
