Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor kärlek till lifvet, lifvets friskhet och
okränk-barhet står lysande öfver boken.
När man i följd läser om Strindbergs verk,
ser man så tydligt dess författare framför sig:
poeten, hvars sårade idealitet får sina första
Vsackra utbrott i Mäster Olof hvars harm jäser
öf-Ver i JR öda rummet och Bet nya riket och så
skapas vår nya litteraturs förnämsta satiriska verk,
hvars förbittring så åter lägger sig och hvars
starka kärlek till lifvet, hvars goda tro på lifvets
outtömliga möjligheter glänser och brinner öfver
Utopier i verkligheten och Giftas I. Den
grubblande, rent nordiske öfverdriftsman, som alltid
legat rufvande inom August Strindberg, tar ju
sedermera allt mer öfverhand. Han låter
novel-listiska arbeten ligga ofullbordade för att skrifva
filosofiska afhandlingar sådana som dem i de
båda häftena Likt och olikt om kulturens
offerväsen och förbannelse, och han gör det absolut
öf-vertygad om att diktaren nu för alltid spelat ut
sin roll. »Om två år skall jag definitivt upphöra
med skönlitteraturen», skrifver han nu i ett bref
till en af sina vänner bland de unga författarna:
»kom i håg, att nu gäller det att vara nyttig».
Men detta, att August Strindberg, detta så
utomordentligt anlagda geni, på detta vis förirrar sig
och tar miste på sin uppgift, därtill har icke
allenast han själf skulden, det samtida Sverige med
sin hufvudlösa kritik, sin slappa och likgiltiga
allmänhet och sin samvetslösa och orättrådiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
