Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss ögonblicksbilder af människor och landskap.
Hvilket lif och hvilken syn i en liten skildring
som denna af en ung kvinnas vision (i Utopier i
verkligheten):
»Nu slöt hon ögonen och barmen häfdes, under det
blodet steg i flammor på hennes kinder. Hon var i
katedralen i Fribourg en sommarafton, orgeln spelade i
half-skymningen; dörren till heliga grafvens kapell står öppen;
där ligger frälsaren död; bredvid stå kvinnorna sörjande;
orgeln dånar och brusar: dies irae, dies ille, dies irae, dies
ille; det är människoröster, det är änglaröster, det är
titan-stämmor som vilja lyfta hvalfven, men utanför mörknar
det allt mer och mer, ocli de målade fönstren med kungar
och helgon mista sin färg; pelarnes stammar rycka
närmare hvarandra som en poppelallé, bänkarne och
bön-pallarne skocka sig som en människomassa; så höres ett
dån, som om man körde kanonvagnar på koppartaket, en
violett blixt slår midt igenom hvalfven och lyser upp
altar-taflan i Sankt Franciscus kapell; och där blir så klart att
man kan läsa de textade orden: korsfäst köttet! Men
orgeln som öfverröstas af åskan börjar sin tvekamp; den
osynliga orgelnisten kopplar registren; det blir en paus,
under hvilken flöjtstämman ensam håller ut en ton som
fylles af andra i högre och lägre oktaver, den förstärkes
af tersen, den brytes mot septimor, skäres mot kvinter;
nya stämmor taga upp, oboen och fagotten, vox humana
och basunerna; pedalerna fylla i med basarna och nu
storma fram tonmassor som titankörer, som utmaningar
mot afundsjuka makter, sönderslitande som osaliga
människors jämmer; men åskan och knallane fördubblas af
ekot i Fribourgalperna och Sarines djupa floddal; orgeln
härmar hans röst och flåsar och brusar, skriker och brakar,
men så kommer en blixt åtföljd af en knall, som om all
världens stångjärn släppts från himlen ner på den hängande
bron, fönstren skallrar och dörrarna smälla. Då tystnar
orgeln af; han kan icke trotsa, men han kan gäcka; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
