Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med deras enastående rika idéinnehåll och deras
likt eldslågor viga stil minst af allt ägnade att
kallas dogmatiska. Hvad. Brändes med sin
ned-ärfda och i blodet ingångna kultur aldrig kunnat
blifva, det har däremot Strindberg ständigt varit
— den ytterligaste af ytterlighetsmän, det mest
brinnande och oresonliga af alla heta och
oresonliga hufvuden, ryttaren som besinningslös
störtar fram på sin väg utan att bekymra sig om
till hvilka afgrunder stigen kan leda. — »Har
ni läst den mannen?» sade Strindberg en gång
till en ung man, som besökte honom, i det han
pekade på raden af Rousseaus Oeuvres. — »Han
har sagt allt. Det finns inte längre något att
tillägga.» Detta är typiskt för August Strindbergs
förhållande till tanken och tankens
gudomligheter. Ständigt har han haft en enda stjärna för
ögonen, ständigt en enda tanke i hufvudet — så
länge det varade. När Georg Brändes lik en
ung atenare, hvilken rest ut till öarna i hafvet
för att uppsöka alla ensliga filosofer och
männi-skoskygga vise män, ständigt återvändt till sitt
folk med blicken vidgad och tanken klarare af
ny dikt och ny konst och så själf blifvit en stor
lärare och en stor gifvare, låter en Strindberg
däremot tänka på någon af dessa svenska
röfvar-kungar och sköflande och mordbrännande rikets
herrar, hvilka fordom foro ned till städerna och
slotten i solens och vinets länder och kommo
åter med vagnarna fullastade af taflor, stoder
och sällsynta böcker — skatter, hvarmed de ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
