Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år prydde sina gårdar och sina rum för att det
nästa på nytt låta dem vandra all världens väg.
Äfven om de ibland oss, hvilka äro osvenska
nog att mera hålla af den sakta brinnande
tempellågan, hvars stilla ^us^aldrig slocknar, än
våd-elden, som flämtar och förtär, hos August
Strindberg skulle satt värde på en smula mer af den
religiösa och förandligade människans respekt
för sig själf och sina idéer, aldrig skola de
likväl glömma den tack de äro skyldige den man,
som hos oss dock i långt högre grad än någon
annan varit stormen, som med sig för bud från
större länder, och hafvet, som förbinder och hvars
vågor bringar med ferment från andra och långt
bort liggande kuster.
I det märkliga och på sitt vis ståtliga
förord Strindberg fogat till den nya upplagan af
sina skrifter antyder diktaren, att »hans lif och
hans författeri äro honom själf en gåta». »Ofta
har jag tänkt mig som profeten Jona, hvilken
icke kände någon kallelse att stiga fram, utan
smet undan. Men så måste han fram, och på
högsta befallning profeterade han Ninives
undergång. Men se, då förbarmade sig Herren öfver
Ninive, och Jona blef sittande under sin kurbits
som en desavouerad sur, gammal profet. —
Detta är allt jag kan säga: jag arbetade
fåfängt, jag hafver fåfängt och onyttigt förtärt
min kraft».
Måhända har Ninive ännu icke fallit och
måhända stå dess murar ännu så fasta som nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
