Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Leffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
författare så kritisk och behärskad till sin
läggning som Anne Charlotte Leffler borde aldrig så
som här släppt efter tömmarna och låtit det skena
i väg. Ej nog med att det vimlar af
oväsentligheter och skrymmande detaljer i boken,
författarinnan drifver sin brist på kritik så långt, att
hon låter norrmannen tala norska — och
knappast just god norska — hela romanen igenom!
Längre i kärlek till broderlandet kan man, som
Strindberg anmärkt, knappast gå. Ulla
Rosenhane själf, som i det stora hela däremot är
värdig författarinnan till Ur lifvet, verkar här och
där icke fullt trovärdig och man tror icke
riktigt, att hon är den stora artist hon säges vara,
man märker icke alltid konstnärsblodet under
hennes hud, och de af hennes taflor, som
beskrif-vas i boken, förefalla allt att vara bra litterära
och alls icke så hänförande.
Hvad som emellertid gör Anne Charlotte
Lefflers bästa problemnoveller så utomordentligt
intressanta och gripande, det är den starka
intellektuella vind, som ständigt blåser genom dem.
Vi äga ej längre här uppe någon författarinna,
hvilken så som hon förmår blåsa frågornas och
lifsproblemens luft in mellan bladen i en
berättelse, och genom sitt klarögda allvar och sin
öfver-lägsna andliga kraft stå skildringar som I krig
med samhället och Tvifvel ganska ensamma i vår
litteratur. Det moderna svenska samhällslifvet
med dess brytningar och konflikter har aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
