- Project Runeberg -  De nya poeterna. 80-talet. Dokument och kåserier /
261

(1902) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Leffler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men det är märkligt och betagande att se, hur
denna vidlyftiga, alltför vidlyftiga bok egentligen
blott är ett enda lyriskt poem, en dikt om
kärlekens makt att lösa bundna själar, att väcka
det som under långa år legat ropande i våra
bröst, att skapa lif och försätta berg.

I en polemisk broschyr riktad mot kritiken
öfver Kvinlighet och erotik låter hertiginnan di
Caja-nello oss skymta de litterära mål, hvika nu hägrade
för henne:

Äfven om jag skulle misslyckas gång på gång i
denna min sträfvan att söka upp nya sidor af
människo-lifvet till förklaring och att belysa mina bilder från alla
sidor, utifrån och inifrån, med eller mot konvenans och
moral och antagen plägsed, så vill jag dock icke uppgifva
försöket, hällre skrifva tio arbeten med en allt för brokig
karaktäristik än ett enda med en allt för ensidig. Ty det
ena är utveckling, det andra är stillastående, det ena är
ett sökande framåt till större rikedom, större allsidighet,
det andra blir lätt blott ett upprepande af moral, som varit
gjordt hundratals gånger. Det ena är att söka nya stigar,
som kanske mynna ut i träsk och oländiga marker, men
som dock alltid föra fram till nya utsikter, det andra är
att gå stora landsvägen, veta säkert, hur långt man har
att gå och hvar man kommer fram visserligen — men när
man så är framme har man blott nått dit, där redan alla
platser äro fulla, där man nog kan bli väl mottagen och
omringad af beundrare, som man alltid blir då man går
i andras spår, men därifrån man dock om man har något
af upptäckareblod i sina ådror, alltid skall längta tillbaka
till de okända gömda stigarna med sina osäkra spår och
oröjda marker, sina bedårande dofter oeb lockande vilda
frukter, hvaraf kanske somliga smaka illa, ja, till och med
äro giftiga, men som man dock hällre vill känna af egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sdpoeter/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free