- Project Runeberg -  De nya poeterna. 80-talet. Dokument och kåserier /
288

(1902) [MARC] Author: David Sprengel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vägen klar framför sig och i hvilkens inre det
ännu jäser:

Han själf? Ett ständigt vacklande, ständig ovisshet
och oro, — bara luftslott. Aldrig något resultat, hvarken
för världen — det gjorde då också mindre — eller för det
egna medvetandet. Dugde han då till ingenting? Om

han blott kunde vara glad!––––––-Själf hade han ingen

rätt att döma de andra (kamraterna), att se ned på dem.
Låt vara, att de satte sitt jag i främsta rummet, — det
låg dock lika mycken egoism under hans eget famlande.
Nej, han beslöt att taga vara på sin tid, äfven han, att
arbeta för dagspenning och låta fem vara jämt — tills
vidare. Då kunde han åtminstone komma litet framåt, om
än ej så högt som de, hvilka komma fram utan arbete.

Skuggspel! mumlade han. Ett skuggspel alltsammans.

Detta beslut att rycka på axlarna åt blodets
oro och sinnets gyckelbilder för att ställa sig i
ledet bland dem som kämpa för att — långsamt,
tum för tum, eller hastigt, i ett språng — få fram
sin personlighet i lif och konst predikas klart
och genomtänkt såsom det enda nödvändiga i de
två noveller, som hopställts under den
gemensamma titeln Lifsiippgifter (1887). I den första
af dessa — Framgång — se vi åter igen den
estetiskt anlagde och mångsidigt begåfvade, som
plottrar bort sig själf. Det förefaller som om
Nordensvan här skadat tragiken i sorgspelet, som
om han gjort sin hjälte — sit venia verbo! —
en smula intresselös genom att först skildra
honom som en ung man med moderna åskådningar
och därefter låta honom utan vidare bli präst.
Karaktären kommer här ibland icke riktigt att hänga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:16:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sdpoeter/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free